Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 TIDEN.
näst. Hälsa alla så hjärtligt, ilär hemma ooh skrif
snart t,ill din tillgifna
Emmy.
P. S. Jag glömde att tala nol, att supén var
förfärligt stilig. Trångt var dot visst, men Kobert
skik-kade en af sina kamrater nt i serveringsriimmet efter
vin sä at,t vi fick så mycket champagne vi ville lia.
Pappa sade däremot, att han tackade sin lycka att ban
ätit nppe i smårummen, ty eljes hade han icke fått
myk-ket, ty hau ville icke bli knuffad för hvarje munsbit,
sade han. Pappa, som är så sträng, tykte, att det var
bra mycket bortkastade pengar för en enda kväll, men
jag invände, att det ju skaffat arbete och förtjänst åt
bra många människor och Robort sade, att, hvarför
sknlle vi vara annorlunda här än hvad andra äro.
Jag tykte det var rysligt roligt.
Densamma.
–
Bismarehs Iriumf.
Enslingen i Friedrichsruh har fått upprättelse.
Det är nn nära fyra är sedan den unge kejsaren
öfver det Tyska riket onådigt afskedade furst Bismarck.
Sedan dess har ban varit utesluten från ledningen
af sitt fosterlauds öden, utesluten ur kretsen af det
hof, hvars glaus ban skapat, utsatt fiir den ena
förödmjukelsen efter den andra och behandlad som en
fjantig gubbe, som blifvit barn på nytt. Den unge
kejsaren ville styra själf, och det bar fordrats fyra
års bitter erfarenhet för att lära honom, att det
finnes en folkvilja ocli att det finnes en
tacksamhets-känsla, soiu ej ostraffadt kunna kränkas. Med doft
knot har den tyska nationell bevittnat deu ovärdiga
behandlingen af den man, som skapat rikets enhet
och upplyltat det. till en stormakt, värdig det tyska
folkets antal, bildning ocb intelligens. Därlör liar
ock deu omsider inträdda upprättelsen väkt ett
oerhördt jubel öfver bela landet.
Men så var upprättelsen också furstlig. Ty
aldrig har eu undersåte hedrats med sådana
ärehety-gelser at en regerande monark, som furst Bismarck
lått röna. Hela lians resa till Berlin var ett
triumftåg. Redan då ban steg på iltåget fråu Hamburg,
hälsades hau af en skara hvitklädda ungmiir med
blommor, och vid hvarje station möttes han af
häls-ningsdepntatiuiier, blommor, musik uch fosterländska
sånger. Di ban på Le.hrter-bangärden i Berlin steg
ur, uiottogs ban på kejsarens vägnar af dennes
broder prius Heinrici], som väuligt ledde den åldrige
nationalhjälten genom hedersvaktens leder till den
väntande galavagnen. Oöfverskådliga
människomassor fylde luften med hurrarop, tusental näsdukar
viftade ocb staden stod i högtidsskrud, prydd med
flaggor och kransar. Då vagnen passerade LiiBtgarten,
var folkträngseln så stor, att polisen täfängt försökte
hålla vägeu öppen; endast fot för fot kunde vaguw
skrida fram genom inassau.
Framkommen till det kejserliga slottet hälsades
furst Bismarck af monarken i den galaklädda
liof-statens närvara med umfamuiug och kyss på kinden,
så snin genom vänskapsband förenade regerande
furstar pläga hälsa hvarandra, hvarelter kejsaren i sitt,
enskilda kabinett eu läugre stund underhöll sig med
den gamle. Det är omöjligt att i denna korta
återblick på händelserna upprepa aUu de drag at
förekommande vänlighet,, hvarmed de kejserliga visade
sin glädje öfver den åstadkomna försoningen. Vi må
här blott erinra om den familjära frukosten, som
förenade kejsaren, kejsarinnan och fursten vid
gemensamt bord, om de unga prinsames parailering i
uniform, om pipan, som kejsaren bjöd ilen gamle.
För att fullborda försouingsvärket gjorde
Bismarck kort efter aiu ankomst till Berlin ett besök
hos drottning Victoria, kejsar Fredriks enka. Pä
återvägen till kejserliga palatset var Uuter den
Linden åter så fullpackad med människur, att, vagnen
knappast slapp fråu stället. Hundratal kögstälda
personer inom ämbetsmaunavärlden ocli aristokratin
anmälde sig till uppvaktning bos fursten, men på
grund af kejsarens önskan att spara åldringens
krafter befriades han från alla dessa ansträngande visiter
och vistades blott inom den kejserliga familjen, till
dess Wilhelm U själf följde sin gäst till bangården.
Fnrst Bismarcks besök hos kejsar Wilhelm
skall blifva eu minnesvärd dag i Tysklands historia.
Efter fyra år af ovärdig behandling har, såsom en
engelsk tidning säger, lurnl Bismarck åter kommit,
till världen och funnit, ntt, alla hans misstag nnder
de senare åren varit vanmäktiga att skada hans
värkliga ryktbarhet, ocli att skaparen af dot Tyska
riket är en af dessa heroiska personligheter, hvilka
träda fram alt, klarare i dess historia ju längre
tillbaka deras värkningstid ligger. Furst Bismarck har
fått en försmak af odödligbeten. Men dagen har
äfven haft. sin praktiska sida. Den har rättfärdigat
kejsarens politiska vishet att låta Bina personliga
känslor träda tillbaka för försoningen med den
afskedade kanslern. Försoningen är en deu riiya
kursens" hlUgelse af den „ gamla kursens" öfverstepräst
och gifver den nya regimen en kraft, som all
företagsamhet hos den unge kejsaren och all visdom hos
hans rådgifvare icke skulle kunnat gifva densamma.
Mus i kanterna
af
Klemenoy Jnnosza.
Fr. polskan.
(Slut.)
Ungdomon rasade. Bruden dansade af alla
krafter. Hennes runda anlete, hvilket, liknade en nyss
gräddad bulla, glänste af hälsa. Den fylliga bysten
hölls endast, med möda inom det litet fiir trånga
kläil-ningslifvet. De öfriga tärnorna tyste i sina
bälg-ilagstoiletter. Kavaljererna i hcmväfda syrtuter med
brokiga halsdukar svängde på, så att dammet yrde
längs tak och väggar. Judka viste alt för väl hvar
hau spelade ocli därför framdrog han äfven pärlorna
i sin repertoir .... gubben Sadlowski kunde icke
hålla sig längre.
— Margreta — väude ban sig till hustrun,
laga åt musikanterna eu kvällsvaril, men efter deras
judiska lag och låt dem själfva välja hvad dem
behagar.
— Roa också ni er, judar, och kom ihåg, att
det år bröllop hos Sadlowski!
Enligt judarnes lag valde sig musikanterna till
kvällsvard äggröra och fårstek, drucko brännvin, därpå
te meil rom och öl. Och de började känna sig bättre
till mods. Brumbas var så nöjd, att ban själf gaf sig
i vitg att dansa. Den stackarn mindes icke, när han
senast varit, så mätt som i dag. Kinderna blefvo
röda och ögonen började lysa som hos en mätt. katt.
Sedan han rykt till sig tamburinen, slog ban
näfven i densamma med all kraft, utropande: nu Bkall
också jag visa dom uiin konst!
David, som likaledes styrkt sina krafter,
hviskade sakta åt Judka:
— Det ser ut. som om vi sknlle få lof att
spela till gryningen; af eurlast småpengar, som vi fått
af dansörerna, ha vi redan fått, ihop några rubel,
Sad-lovski skall också betala, ocb därtill lofvade ban ännu
proviant.
— Men hur blir det då ined Bornch?
— Hos honom komma vi naturligtvis också att
spela. Äro vi ilå icke musikanter? Voro det törsta
gångeu, som vi icke komme att, sofva . . . .?
Judka hade kouuu.il, i tagen. Ilau käude inom
sig krafter mer än nog. Icke blott eu natt utan tio
å rad tykte hau sig vara i stånd att hålla ut,
oaktadt sina gråa liår och sina sextio vintrar.
— Sclij/ielen! — befulde ban — Anselm sclißiel,
Hnne sclipiel .... polke-trainblaugt!
Pulkans toner började ljuda. Ungdomen blef
rent af som galen. Kavaljererna slängde åt
musikanterna fem ocb femton kopeks stycken. Flickorna
begärde nya danser.
— Utan skryt, judarne äro ändå ganska slängda!
De förstå att värdera ett förmöget hus och veta
hvad de spela,
— Och så bra de sen spela I
— Ja underbart! tillade en gamaial fru. När
mail hör ett sådant kapell, så dansa fötterna af sig
själfva.
— Om det är på det viset — återtog
Sadlowski, så kanske jag kau få deu äran att dansa med
er, och sedan lian fattat den ärevördiga damen om
lifvet, började den tjocke schljahtitschøn enligt
konstens regler från ngnen, såsom etiketten och senaste
modet fordrade det,, stampande därvid med sina
järn-beskodda klackar, så att stickorna flögo fråu golfvet.
— Uffl — pustade han i det ban kastade sig
neil på en bänk, för att flåsa ut, — till heder åt
judarne, duktiga gossar! Men så skall ni, hedningar,
också bli belönade med ärter och potäter, så att det skall
räcka ända in på nyåret . . . Som man sår, så får
man uppskära; som man spelar, så blir man betald ...
Men må fan ta alla herrskapskapelll Kläm till ånyo,
jndar, och ni, töser, stån ej som rågaäckar längs
väggen utan i dansen med er! Må man minnas
bröllopet hos Sadlcnvski. — Margreta, tag och laga
.Jcmpntk" i en ny kruka! . . Jag lörsäkrar er, jndar,
att (let blir någonting utomordentligt.
Värdinnan var i rappet färdig.
Krupnik är en helvetisk dryck af sprit, honung
och rötter. Man dricker den varm. Den besitter
egenskapen att knäcka nnder bordet den
duktigaste ocb friskaste bonde.
Når musikanterna druckit af don samma —
afsäga sig kunde de icke, ty Sadlowski bail ooh hotade
— ocli det började ljusna, föll stråken ur Judkas
hand; därpå rnllade tamburinen med ett, fasligt Imller
och efter den samma Hune raklång .... David ocli
Anselm hade redan för länge sen insomnat.
Man bar lit, dem i lidret. Värden själf lade
sig på golfvet ej långt från dem.
Det var redan afton, när Jndka tittade ut ur
lidret.
— Det borde snart börja dagas, vände lian sig till
Sadlowski, hvilken redan säkert, för tionde gången
höll på att. traktera sig och sina gäster med krupnik.
— Ja, så snart natten llr förbi!
— Men den är ju strax slut; ers nåd, låt nn
någon föra oss till Boruch!
— Hvad går åt dig, Judka, försök minnas?
— Huru så? Nog mins jagi I dag kväll är
det. jn bröllop hos Boruch.
— Ja—a, siik du den dag, som gått, ty nu är
det ren åttonde timmen. Hos Boruchs dotter har man
redan rakat hufvudet.*)
— Aj—vaj ... .1 Hvad skall jag då göra!
Hvad skall jag då göra! Boruch är rik, Boruch
kommer att hämnas!
— Nå än sen då . . . Hans hämd blir som
fjorårets snö! Jndar fins det ju 110g på jordens klot
utom Boruch, och du kan ju förtjäna på andra
bröllop.
— Meit Bornch är en så rik och mäktig
person.
— Reta bara inte opp mig med lians rikedom.
Jag kan, om dn vilL köpa fem sådana Borucbar, och
ändå sen häller skall iute bottuen synas i min kista.
Lönar det ens att tala om Bornch ... .’i
— Ett sådant bröllop utan musik .... Aj,
aj, ers nåd. jag kommer att klå mig!
Jo, det, som jag kommer att ge åt dig.
Väck upp dina judar och betall dem spela, gästerna
ha redan tråkigt. Hos Sadlowski skall bröllopet,
räcka i tre dar och i tre nätter. Det skadar icke,
om ilu får veta det, för att. sedan kanna berätta om
det åt dina efterkommande.
Judka fick sä illa lof att förlika sig lued sitt
öile. Ännu i två dar spelade de, åto, drucko
krupnik och spelade äter, men Brumbas bad till Gud,
att bröllopet skulle räcka i all evighet.
Hem kommo de på ett lass, full-lastadt med
proviant, efter att Ita förtjänat duktigt med slantar;
men redan vid intåget i stadeu mötte dem ett regn
af förebråelser och förbannelser:
— Se där har också ni kommit ert skojarpackl
Må frossan spela på edra benknotor! Är det bra
att, uppföra sig på det där viset? . .
— Ni har farit fram uied bedrägeri, era
banditer! Boruch en så rik, en så mäktig man kar
måst hålla bröllop ntan musik!
— Endast skräddarue sjöngo, som hos någon....
— Hvar har ni ert samvete? Hvar ert gifna
ord? Tiu, Tful
— Mail skickade enkom efter erl
— KnntmnBikauter! Zigenare 1
— Och gamla Jndka iir en så111 skojare! Hvem
skulle ha trott det ....
När Judka ändtligen fick ett ord med i bigot,
så började hau:
— Hör törst pil, kärälskeliga judesjälar! Skaka
riktigt duktigt om edra grlithjärnor och försök sodan
*) En judisk sod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
