Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o. 29
TIDEN. 7
)iade sin liunil ined i a|ielet. Emil tillstod lör flin
fader, att ban hyste nn allvarlig böjelse fiir ett
vilsen, som visserligen tillhörde en annan sällskapskrets,
mun. sunt lian dock trodde värdig aili kärlek, rOch
nu kominer det oerhörda, det förkrossande, det
otro-iig-a!u utropade Emil ined ofrivilligt komisk palos neil
r&klf fadern nu biljett,. Denna innehöll löljande korta
men innehållsrika meddelande:
Jag |tr mycket glad öfver de blommor ni sändt
mig, min bästa hette, och öfver edra älskvärda bref.
Tyvärr ilr ilet mig omfijligt att bli er Imatra, ty jag
iir en mig mau som ni själf, och ej något
fruntimmer. Om tystlitenhet anhållen Högaktningsfullt.
Willy Swect,
kallad Oceana Sweet. „Lnffens drottning".
„Den gndumliga Oceana är en pojke — en man"
— tillade Emil med dolt eftertryck —- „och jag
älskade henne, jag erbjöd henne, — nej honom —
min hund, ... — o, pappa, om dil viste!"
„N?i, iä-j trösta dig mill gosse" — sade
kommerserådet i det ban hopskrynklade biljetten, hetäkt med
mr Browns strifteckon, och med möja dolde sin
munterhet, — trösta dig, din böjelse var ett misstag
och därmed basta. Jag erkänner däremot att du Hr
i stånd till en värklig och djup böjelse, att du är
kommen till de år, om hvilka skalden säger . . . .*
Kommerserådet ha,le företagit sig för mycket, då han
ville gifva det. högtidliga ögonblicket en högre
Iylt-ning genom ett klassisk! citat —’ ban kom al sig
och fylde den ofrivilliga pausen genom en omfamning,
hvilket Emil snyftande lät ske — sedan hviskade
han honom något, i örat, och den ångerfulle
upprepade sakta namnet: „Hedvig, ja pappa, Hedvig; men
tror dn att jag numera år henne värdig?"
Kommerserådet skrattade: „tcke med den dilr uppsyn, men till
söndag skall dn väl klarna upp, då skola vi göra dem
ett besök neil då går den lös, affären — du vet.
Emil nickade och omfamnade fadern ännu en gång.
Ehuru kärleksknnvalescenten endast underrättat
tre af sina närmaste Vänner under »tystnadens
insegel" om angelägenheten, uthreddo sig inom 24
timmar i staden ilet uppseendeväckande budskapet att
Oceana Sweets beundrare fallit offer for en
mystifikation, ty „luflons dt-ottning" var en vacker yngling,
ej någon flicka. — Blund dem, Som genom detta
sensationella afaltijande råkade i stor lörlägenhot, befann
sig löjtnant v. Gölaen, som tidigare i kamratkretsen
låtit undfalla sig pikanta yttranden om sitt
förhållande till Oceana Sweet,. Han var sedan dess icke
synlig på cirkus Franklin. Cirkusdirektören
dementerade ej ryktet, det var ju eu utmärkt reklam; nu
ville man riktigt beskåda detta gåtfull väsen, och
hela stadeu trängdes på föreställningarna. Emil höll
sig naturligtvis horta från cirkus, han förberedde sig
ångerfull till den al kommerserådet så lifligt
åstundade förlofningen. Mon på söndagen, då deri stora
händelsen skulle gå af stapeln, kom tyvärr ott
återbud: Warnecks skrefvo att deras dotter beklagligtvis
ej mådde bra och do bådo dem att först nästa söndag
göra det. utlofvade besöket.
På ilen nya veckans första dag erhöll Emil ett
bref från Hedvig af följande märkvärdiga innehall:
Kampen ilr slut, — jag bar dukat under. Ja,
dyraste Emil, alt är lörbi - mitt hjärta är starkare
Un jag, och hvad du iln må tillika om mig kan jag
ej handla annorlunda. Hvem rår för sina böjelser,
hvem känner sitt hjärta! Hör då, dyra ungdomsvän,
och fördöm mig om du kan. — Jag har skänkt mitt
bjärta åt en ädel yngling, en inan, till hvilken jag
med stolthet och benndran blickar upp — jag älskar
Sweet, luftens kungliga behärskare på cirkus
Franklin. Jag vet utt min lidelse är hopplös, men min
olycka gör mig namnlöst lycklig. Da, min dyraste
vän, skall måhända förbanna denna olycksaliga
böjelse, men du skall förstå och urskulda den. De dyra
minnen jag liar af dig, säniler jag dig i morgon
tillbaka; i dag hafva vi nämligen stor städning, och Brita,
uiin förtrogna, kan då ej sä lätt komma till er.
Din olyckliga Hedvig.
P. R. Bränn genast npp detta bref och vörda
min hemlighet genom en evig tystnad.
Emil mumlade förkrossad för sig själl: „
Naturligtvis, det måste så gå!" Och ban prilssade
handen mot det. tvä gånger särade hjärtat och utförde
alla en olycklig älskare» åtbörder.
Mon Hedvig måste illa bevarat sin hemlighet,
ty det dröj||e aj länge, törrän föräldrarna tingo reda
pä det. fatala svärmeriet, Dot kuiu till liähiga sce-
ner, Mth med cirkushesökfMi var det. nn en ända.
Hon utgjöt heta tårar på sitt rum. Pappa Warneck
tog saken mycket allvarsamt och var beredd nästan till
hvad som bilist, då han såg hur litet dou öfverspända
dottren var böjd att taga reaou. Nil, då det önskade
närmandet från Blindeitsvärds sida förestod, var älven
Hedvigs aflägsnande på en tid Irån staden ogörligt.
„De fördömda sl(ojarenau — svor han i
tysthet. Ken en dag infann lian sig, denna gång allena,
på cirkus, och lindor en paus klappade ban
heslut-samt. på eu dörr, som bar öfverskrilten Oceana Sweet.
Mr Brown stack ut hufvudet och såg med stora ögon
på den for honom obekanta fabrikanten. Denne
igenkände Oceana Siveets beledsagare och anhöll om ett
kort samtal. Till mr Browns stora förvåning
frågade Warneck utan några omständigheter, huru läuge
han ämnade uppehålla sig i staden med sin skyddsling.
„Hvarför intrseserar det er?" frågade mr Brown. —
p Af orsaker, som jag oj kan säga er, men för att.
k altuna snabbare till målet: pä hvilka vilkor går ni
in pä att inom du närmaste dagarna försvinna
härifrån?" Mr Brown var öfverraskad: „ Ah, ni vill
engagera oss?" utropade ban och kunde hafva tillagt:
„Oet passar bra, dä värt kontrakt här snart, är slut".
-— „Tänk icke därpå, det, skulle ännu felas" —
svarade herr Warneck tämligen arg. — „A!tså kanske
en konkurreiismauöver" — tänkte den gamle artisten
— „och vi skola rymma lllltet.; nå, den skall jag
lätt spela ett spratt" — uch han nämde en ganska
stor summa. Den förmodade konkurrenten blef
visserligen förblnllud, men lian tillbakavisade ej
förslaget., utan lofvade följande dag komma till hotellet
för alt, bringa aflären i ordning.
Så skedde. Pappa Warneck uppfylde mr Browns
fordringar, räknade upp ponningesnmman för honom
och afklipte alla mr Browns invändningar; ban
önskade intet annat än bådas underskrift och snarast
möjliga afresa. Brown skref under, i sitt stilla
sinne leende öfver den underlige herrn; därefter ropade
han på Oceana, som i en något granti niorgondräkt,
rikt, smyckad med armband inträdde från alkoven och
efter en stum hälsning, utan att, veta hvarom fråga
var, satte sitt namn under det märkvärdiga
dokumentet. Härefter drog hon sig tillbaka för att fullborda
sin toalett.
„Men, herre", — utropade Warneck, — „det
är ju ett. fruntimmer, alldeles otvifvelaktigt — jag
har själf sett det".
Mr Brown såg lugnt, på den uppretade herrn.
,.,J:t visst, Oceana Sweet, ruin nièoe, är ott
fruntimmer, jag har aldrig påstått uågot annat", — „Men
ryktet" — invände Hedvigs läder — rmaii säger
att Oceana är en ung uiau" .... Ml Brown rykte
på axlarna: „Det är ju dock likgiltigt för or, ni
önskar ju blutt att vi lämna plåt,» tör en annan, och
då vilkoren äro uppfyld»" . . .
Fabrikanten kunde ej hämta sig från sin
förvåning och lämuade värdshuset med blandade känslor.
Han begaf sig direkte till sin vän, kommerserådet
Bliudensvärd, lör att. försäkra deune, att Hedvig nu
var äterstäld och att intet mera stol i vägen tör det
tillämnade, kärkouina besöket.. Han viste ju att. hans
tillförlitliga underrättelser uni Oeeana» rätta kön
genast skulle bringa dottren till förnuft. Or,b lian blef
icke besviken härvidlag. Hedvig var noder två
dagar osynlig, hon skämdes för sig själl.
Tre dugar efter dessa händelser infunno »ig
huset Warnecks släktingar och vänner på té; Hfveu
den något stnkade löjtnant v, (loisen var närvarande.
Fader och son Bliruleusvärd intogo hedersplatserna
vid bordet, och omkring kl. 11 hände det, som dock
ej mera kuude vara någon öfverraskning tör de
invigde: kommerserådet höll ett kraftigt tal. i hvilket
ban ordade oui handelns och industrins gemensamma
intressen ocli slutade med den kiiulleffekten, att utt
innerligare närmande mellan busen Warneck och
Bliudensvärd vore eu nödvändighet och — och ....
här grep ban stammande sitt glas oeb höjde ett lefve
för det unga paret. Det var don så läuge väntade
förlofningen.
Då Hedvig och Emil lågo i hvarandras armar,
gömde den lilla bruden det rodnande ansiktet vid hans
lyckliga hjärta och hviskade: „Ack, Emil, jag liar
blifvit, båldt, straffad lör min duinmn böjelse; jag
skäms nästan alt, säga dig det, men du minte ju un
veta alt. Tänk dig, pappa har mod egna ögon sett
det, den illir Oceana Sweet Ilr ilock en flicka!"
„Hvad!" utropade Emil förvirrad — „Oceana
en flicka?"
„Naturligtvis" ni,|lit sig herr v. Oiilseu med
simieBUärvuru — „och ett sådant praktexemplar där-
till I Utmärkt! Kamraterna skämtade med mig, men
jag har i hemlighet skrattat åt dem alla; — följde
Oceana till bangården i går — hon for direkte till
London — mycket rörande afsked". —
„Ni har således känt henne närmare?" Irågade
Emil den lille löjtnauten, som med hemlighetsfull
mill och slipadt leende tvinnade sina blonda
mustascher.
„ßasande nära" — svarade löjtnauteu med den
glada säkerheten hoB en harmlös storpratare, — „nå
’Es wär zii schön gewesen, es hat uieht »ollen sein’
— soni Schiller säger!" —
Åbo slott
För Tiden af V, L.
Bland vira historiska minnesmärken fràu flydda
tider intager den åldriga borgen vid Anra ås utlopp
onekligen hedersrummet, ünder sekler har Aho slott
utgjort, anknytningspunkten lör hufvudepokerna i
landets historia. Här hafva blodiga strider ntkämpats,
tUngelsebvalfveii genljndit af olyckligas jämmerrop.
Här har en för tiden på andra håll okänd lyx rådt,
då härtig Johan höll sitt hof inom slottets murar.
Här hafva slutligen den nordiska historiens största
personligheter längre eller kortare tid haft sin bostad.
Vi nämna bland dem blott konung Gustaf II Adolf
och Pehr Brahe.
Åbo slott sönderfaller som bekant, i tvänne
hufvuddelar, det „gamla" och „nya slottet". När det
förstnämda tillkommit, har inan oj någon tillförlitlig
uppgift om. Måhända inträffade det vid tidpunkten för
kristendomens införande i Fitdand eller något senare.
Så mycket är i alla händelser bevisadt, att slottet,
redan i början af 1300-talet fana till, ty i den
förlikning konung Birger och lians bröder, härtigarue Erik
och Waldemar ingingo i Örebro den Siti mara I HOS
nämnes bland de till härtigarue afträdda slotten utom
slottet i Tavastehus uch Wiborg äfven slottet i Aho.
Märkeligt nog vidlåder samma dunkel jämväl
uppkomsten af det s. k. nya slottet. Sannolikt är
dock, att det Bett dagen nnder konnng Gustaf Vasas
regering. Det vapen, som ännu i dag pryder väggen
ofvan stora inkörsporten till det nya slottet och där
vasen återliiiiies i lijärtsköldeu, tyckes bestyrka
Örin ödandet.
Men vi gå att i korthet taga i skärskådande ilo
lokaliteter och minnesvärda rum, hvilka de grånade
murarne sluta inom sig.
Kyrkan, belägen I öfversta våningen af gamla
slottets södra flygel, utgöres af ett aflångt rum, dit
ljuset inströmmar genom 11 höga lönster, al hvilka B
vätta åt Aura a, 3 åt gamla och ü åt nya slottets
borggård.
Inredningen bär är enkel mon auslåeude.
Väggarne. äro prydila af vapensköldar, taflor in. ui.
Bän-karue, som nära nog sträcka sig genom hela rummet,
afdelas af eu gäng i tvänne rader. De afslutas af
dc närmast koret befintliga s. k. kungliga bäukariie.
I all sin enkelhet äro dessa ganska prydliga och
tilltalande lör ögat, där de i olika färgnyanser
framstå för eu. Främst fötter raau »ig vid den öfveralt
belägna trunliimmelen uppburen uf 1’yra joniska pelare.
Å sidorna af denna äro anbragta sköldar ooli öfverst
varsnas eu lörgyld krona. På sköldarna läsas
inskriptionerna G 3 och S. M., hvilka tyda på att dessa
bänkar förskrifva sig fråu Gustaf III:b tid. Att
liknande douk äfven tidigare förefunnos bevisar ön
tredje inskrift; C XII.
Kyrkans prlldikoetol bär afbildningar af
Johannes, Lucas, Marcus och Matheus. Den har förärats
hit år 1777. såsom följande ofvan uppgångeu till
den-satnma anbragta inskription änger:
„Eftor Junglrii
Sophia Qvidlas
Testamentarisk» disposition är denna prildikostol å
dess bekostnad igenom kyrkioherdeu Magister Jonas
Hiuric Menunders lilrsorg förfärdigadt och måladt åbr
1777. Samma tijd och til större debleu igienom »aiunia
medel »amt. igienom samma försorg, blef Konuuge- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
