Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 8. Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FJORTONDE KAPITLET.
Det egentliga gamla Konstantinopel ligger på en trekantig udde,
hvars stränder i söder sköljas af Marmarasjön och i norr af en lång,
smal vik, som kallas det Gyllene Hornet. Staden hette ursprungligen
Byzantium och grundades omkr. 600 år f. Kr. af grekiska nybyggare.
Under många århundraden var den ett föremål för ofta återkommande
krig. Vid pass år 200 e. Kr. blef den efter långvarig belägring tvungen
att gifva sig åt den romerske kejsaren. Borgarne hade under tre
år med utomordentligt hjeltemod försvarat sin stad och slagit
tillbaka den kejserliga härens alla anfall, då hungern tvang dem att
öppna dess portar för fienden. Full af förbittring lät kejsaren hugga
ned alla dess invånare, förstöra dess murar och bränna upp dess
hus. Men Byzantium reste sig på nytt, om än långsamt, och år
330 e. Kr. utvalde kejsar Konstantin den Store detsamma till det
romerska kejsaredömets hufvudstad. Han flyttade sitt residens dit
från Rom, gaf staden ett nytt namn Roma nova (= det nya Rom),
utvidgade dess område till mer än dubbelt och prydde den med
en mängd stora palats och andra dyrbara byggnader. För att få
staden befolkad, så stor som den nu var, lät han utgå en
kungörelse, som meddelade särskilda förmåner och rättigheter åt alla, som
ville flytta dit. Det verkade. Folk af alla klasser strömmade till från
alla kanter, och snart kunde det nya Rom täfla med det gamla. När
det romerska kejsaredömet sedan delades (år 395 e. Kr.), blef
Konstantinopel det östromerska kejsaredömets hufvudstad, medan den
vest-romerska kejsaren tog sitt residens i Rom. De följande kejsarne
förskönade alltjemt sin hufvudstad med nya byggnader. Åt landsidan
försågs den med en dubbel mur. Der utanför anlades en flere meter
djup samt 20 meter bred graf, som genom ett system af slussar kunde
på en liten stund fyllas med vatten, ifall en fiende nalkades. Nu är
denna graf till största delen igenfylld. Af muren deremot står ännu
en stor del kvar (se sid. 48), ehuru den naturligtvis icke vidare har
någon betydelse för stadens försvar. Murens hela längd från
Marmarasjön till det s. k. Gyllene Hornet utgör 6,671 meter. Den har
120 större torn samt 71 mindre. Den på udden anlagda stadens
hela omkrets belöper sig till 15 kilometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
