Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Recensioner
i samma julbok behandlar Ansgarsminnet.
Ansgarskulten i Linköpings stift har pros-
ten H. Ulander skildrat i en beaktansvärd
uppsats, i vilken han ock gör en över-
sättning av Hermanssons rim-officium till
helgonets ära. Uppsatsens värde förmin-
skas ej av ett par små förbiseenden: Matu-
tinens nocturner hava näppeligen kallats
nattsång på svenska; efter hymnen i Laudes
sjöngs knappast »Benedicite» (de tre män-
nens sång i den brinnande ugnen) utan
»Benedictus» (Sakarias lovsång).
Örebro möte 1529 har gjorts till före-
mål för en omfattande undersökning av
komminister M. Zetterquist i »Till hem-
bygden, en julhälsning till församlingarna
i Strängnäs stift från stiftsrådet» (Exp.:
Amanuens G. Svengren, Strängnäs; 2: —).
Han låter sina läsare därvid följa den
kommande utvecklingen, liksom han ock
sammanfattande lämnar en del uppgifter
om de faktorer, som betingade läget vid
reformationens begynnelse.
Det är givetvis stiftsböckernas styrka,
att de belysa förhållandena inom de olika
stiften. Det kan därvid icke undvikas, att
de i fråga om innehållet bli »enahanda».
Man väntar där och man finner be-
traktelser för de stundande helgerna,
man söker och man får till livs skild-
ringar ur fromhetslivet i faren tid och
i ny, man är beredd att möta bilder
och anteckningar om stiftens kyrkor eller
andra fornminnen, och man blir ej sviken.
Ofta betyda dessa skildringar, att förfat-
taren gjort grundliga och omsorgsfulla un-
dersökningar. Så minnes man från Lin-
köpingsstiftets julbok skildringen av Kim-
stads kyrka av socknens kyrkoherde, Skild-
ringar av hädangångna präster och lekmän
höra till det stoff, som mest binder jul-
boken vid hembygden. Av de i år givna
nekrologerna är det dock en, som påkallar
uppmärksamhet vida utöver stiftsgränserna,
synnerligast bland kyrkosångens företrä-
dare och vänner. I sin levnadsbeskrivning
över Karl Gustaf Hauffman låter kontrakts-
prosten A. Lysander den hemgångne träda
så levande fram som det ypperliga por-
trättet, som inleder uppsatsen.
I stiftskrönikorna skymta ofta erin-
ringar om det arbete, som våra för kyrko-
musiken verksamma stiftsorganisationer
utföra. Det är tacknämligt, att kyrko-
folket på så sätt erinras om denna gren
av kyrkans liv. Utförligare skildring av
vårt arbete har kyrkoherde Allard givit i
Linköpings julbok, en översikt huru vi
började. A. Adell.
Den bundna och
Studentrörelsens förlag
Manfred Björkquist:
den fria kyrkan.
0: 40.
189
I sitt inlägg i den aktuella kyrkopo-
litiska frågan har rektor Björkquist också
några sidor om Ordet och Ordets kyrka,
som äro väl värda att begrunda. Med
manlig kraft och enkel värdighet ger han
svaret på frågan om den djupaste meningen
i all kristen gudstjänst.
ÅA. A.
Oscar Mannström: = Livsträdet och
livsbrunnen. Förklaringar till Olle Hjortz-
bergs bilder i Gustaf V:s kyrkobibel
1927. Svenska kyrkans Diakonistyrel-
ses bokförlag, Stockholm 1929.
Den svenska kyrkobibeln av år 1927
med sina illustrationer av professor Olle
Hjortzberg har av konstkännare och
konstlärde betecknats som ett storverk.
Man har särskilt prisat kraften i uttryc-
ket, symbolernas djup, förtrogenheten
med de kyrkliga bildämnena och den
dekorativa karaktären. En och annan
läsare har väl icke desto mindre ibland
stått ganska främmande för all den sym-
bolanhopning, som utmärker bilderna.
En folkets bok blir den aldrig — redan
priset lägger hinder i vägen — ty illu-
strationerna förutsätta en kunskap i
kyrklig konstlära, som icke är var mans
egendom.
En kännare på detta område, pastor
Oscar Mannström, har sökt undanrödja
detta hinder för bildernas rätta förstå-
ende genom att utgiva en »vägledning»
med förklaring över bilderna. I inled-
ningen framhåller han med rätta, att bil-
dernas symbolspråk är en <chifferskrift,
som kräver sin uttydning. »Och jämväl
den, som är väl förtrogen med Bibelns
innehåll, torde ibland stå frågande inför
vissa sidors dekoration, även när den är
rent illustrativ», säger han. Därmed har
han också antytt dessa illustrationers och
dekorationers största svaghet. I ivern att
ge så djup tydning som möjligt åt varje
bild har stundom både klarhet och skön-
het gått förlorade. Bilden av Moses —
för att blott taga ett enda exempel — på
uppslaget till Deuteronomium präglas
visserligen både av höghet och kraft,
men anbringandet av »Jahves öga» som
en slags gloria bakom hans huvud är
både långsökt och alltför konstruerat. I
skyn sväva två fåglar, den ena flyger
uppåt, den andra nedåt. De återge »sjä-
Jens evighetslängtan och odödlighetens
hopp» — men vem är mäktig att förstå
en sådan symbolfantasi?
Det är därför tydligt, att Mannströms
förklaringar äro av behovet påkallade. I
sin lilla skrift genomgår han de Hjortz-
bergska bilderna till både gamla orh nya
testamentet och ger med lämpliga bibel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
