Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våren är planernas och föresatsernas tid. Och liksom trädet
under våren icke vet, vart och hur de unga skotten och grenarna
sedermera skola utbreda sig, så visste icke heller Ljevin riktigt, när
han trädde ut på gården, vilket företag i sitt älskade lantbruk han
nu skulle gripa sig an med. Men han kände sig uppfylld av de
bästa planer och föresatser. Först gick han till boskapen. Korna
voro utsläppta i inhägnaden. Deras glatta, ruggiga hudar glänste
så, de värmde sig i solen och råmade för att bli utsläppta på
fältet. Med välbehag mönstrade Ljevin de honom välbekanta korna
och gav befallning om att de skulle drivas ut på fältet och att
kalvarna skulle släppas in i inhägnaden. Herden sprang glatt bort
för att göra sig redo till uppbrottet ut på fältet.
Ladugårdsdejor-na med uppfästa kjolar och vita, ännu icke av solen brunbrända
fötter sprungo med långa spön efter de råmande kalvarna och
jagade dem ut på gården.
Sedan Ljevin förnöjt betraktat detta års ovanligt goda
boskapsbestånd, befallde han, att ett fodertåg skulle bäras ut och hö stoppas
i foderhäckarna. Men det framgick, att foderhäckarna, som han
föregående höst låtit göra för den under vintern icke använda
inhägnaden, gått sönder. Han skickade efter timmermannen, som
enligt givet uppdrag skulle sätta tröskmaskinen i ordning. Men
det framgick, att timmermannen ännu var upptagen av att
reparera harvarna, som bort vara färdiga redan veckan före fastan. Det
blev Ljevin mycket förargad över. Det var ju också alltför
förargligt, att denna evinnerliga oordning icke ville upphöra, ehuru han
i så många år av alla krafter kämpat mot den. Foderhäckarna, som
om vintern icke användes i inhägnaden, voro, enligt vad han nu
fick veta, förda över till arbetshästarnas stall och hade där gått
sönder, enär de voro avsedda för kalvarna och till följd därav endast
helt lätt hopspikade. Dessutom framgick det även, att harvarna
och alla andra åkerbruksredskap, som enligt hans befallning under
vintern skulle ha blivit översedda och lagade, till vilket ändamål
han särskilt låtit engagera tre timmermän, ännu icke blivit lagade
och att harvarna blevo lagade först denna morgon, ehuru det
redan skulle harvas. Ljevin skickade efter förvaltaren, men gick
sedan själv för att leta rätt på honom. Med glatt strålande ansikte,
liksom alla denna dag, kom förvaltaren i sin korta fårskinnspäls
gående från logen; han bröt med händerna sönder ett halmstrå.
”Varför håller timmermannen inte på med tröskmaskinen?”
”Ja, det ville jag redan i går anmäla: harvarna måste repareras.
Vi måste ju redan plöja.”
”Varför har det icke blivit ombesörjt i vinter?”
”Vartill behöver ni således timmermannen?”
”Var äro foderhäckarna för kalvgården?”
”Jag har givit tillsägelse om att de skola föras till sin plats. Men
jag frågar er, vad skall man ta sig till med sådant folk!” svarade
förvaltaren med en ringaktande åtbörd.
”Inte med sådant folk, utan med en sådan förvaltare!” brusade
Ljevin upp. ”Varför har jag egentligen er?” skrek han. Men då
han sade sig, att ingenting blev bättre därigenom, tystnade han
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
