- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
375

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Kom då riktigt snart”, sade Katja till Ljevin, i det hon
lämnade rummet. ”1 annat fall läser jag breven utan dig. Och sedan
skola vi spela å quatre mains.”

Tionde kapitlet.

Då Ljevin kom upp, satt hans hustru vid tebordet med den
nya silversamovaren och den nya teservisen och läste ett brev från
Darja, med vilken hon stod i livlig korrespondens. Åt gamla
Agafja Michailovna hade hon slagit upp en kopp te och låtit henne
taga plats vid ett litet bord.

”Titta bara, nådig frun har tvingat mig att sitta här. Hon har
befallt mig att stanna hos henne i rummet”, sade Agafja
Michailovna och såg med ett vänligt leende på Katja.

”Här har jag även öppnat ett brev, som är adresserat till dig”,
sade Katja och räckte honom ett illa stavat brev. ”Jag tror, att
det är från kvinnan... Hon som är hos din bror.. .” sade hon.
”Jag har icke läst igenom det. Och här är ett från mina föräldrar
och ett från Darja. Kan du tänkt dig, Darja har varit med
Gri-gori och Tanja på barnbal hos Sarmazkis, Tanja som markisinna.”

Men Ljevin hörde icke på. Rodnande tog han brevet från
Marja Nikolajevna, hans bror Nikolais förra älskarinna, och började
läsa det. Detta var redan det andra brevet, som han emottog från
Marja Nikolajevna. Första gången hade hon skrivit, att hans bror
utan hennes förskyllan hade kört i väg henne, och i rörande,
okonstlade ordalag tillagt, att hon numera visserligen var alldeles
utblottad, men att hon icke bad om något för egen räkning och icke
heller önskade sig något; hon pinades endast av tanken, att Nikolai
Dmitrijevitsj med sin svaga hälsa måste duka under utan henne,
och därför bad hon Ljevin att icke förlora honom ur sikte. Men
nu skrev hon om något annat. Hon hade återfunnit Nikolai
Dmitrijevitsj, hade åter flyttat ihop med honom i Moskva, och
tillsammans med honom rest till den guvernementsstad, där han erhållit
en anställning i statens tjänst. Men, skrev hon, där hade han
råkat i osämja med en överordnad och anträtt återfärden till
Moskva. Han hade emellertid insjuknat på vägen, och det så svårt,
att han näppeligen skulle kunna tillfriskna. ”Han talar hela tiden
om er, och inte heller finns det några pengar kvar.”

”Titta här, Darja skriver även något om dig...” började Katja
leende men hejdade sig med ens, då hon lade märke till mannens
uppsvn. ”Vad är det med dig? Vad har hänt?”

”Hon skriver till mig, att min bror Nikolai ligger för döden.
Jag måste fara dit.”

Katjas uppsyn förändrades med ens. Tanken på Tanja som
markisinna och på Darja, allt detta var med ens försvunnet.

”När reser du?” frågade hon.

”1 morgon.”

”Jag skulle vilja följa med dig. Får jag det?” bad hon.

”Katja! Vad vill detta säga!” svarade han i förebrående ton.

”Vad vill detta säga?” svarade hon, sårad av att han upptog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free