- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
434

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något tillnamn. Det vill säga, hon är en Karenina”, sade Anna
och knep ihop ögonen så, att endast ögonfransarna syntes. ”Men
(hennes min ljusnade åter) därom skola vi sedan tala. Kom
med, så skall jag visa dig henne. Elle est tres gentille. Hon
kryper redan.”

Den lyx, som Darja Alexandrovna redan sett i hela huset,
överraskade henne ännu mer i barnkammaren. Där funnos små
vågar, som Vronski låtit hämta från England, och apparater för att
lära sig gå och en extra i och för krypning inrättad madrass, som
påminde om en biljard, och vaggor och egendomliga, moderna små
badkar. Allt detta var av engelskt fabrikat, solitt och starkt och
uppenbarligen mycket dyrbart. Rummet var stort, mycket högt och ljust.

Då de kommo in, satt lillan i blotta linnet på en liten stol vid
bordet och åt sin av buljong bestående middag, som hon stänkt
ned hela sitt lilla bröst med. En rysk flicka, som var anställd
särskilt för barnkammaren, matade lillan och åt uppenbarligen
själv tillsammans med henne. Varken den italienska amman eller
den engelska barnsköterskan var där inne. De befunno sig i det
angränsande rummet, och därifrån hörde man deras samtal, som
fördes på en besynnerlig franska, det enda sätt varpå de kunde
göra sig förstådda av varandra.

Då hon hörde Annas röst, kom engelskan, en lång, elegant
kvinna med obehaglig uppsyn, hastigt fram till dörren och började
genast urskulda sig, ehuru Anna icke alls hade gjort henne några
förebråelser. Vid varje anmärkning av Anna svarade engelskan
hastigt ett par gånger efter varandra: ”Ves, mylady.”

Den lilla flickan med de svarta ögonbrynen och det svarta
håret, den friska hyn, den kraftiga, liksom med hönshud
överdragna lilla kroppen behagade Darja Alexandrovna mycket.

Men den allmänna tonen i barnkammaren och i all synnerhet
engelskan misshagade i hög grad Darja. Endast med den
omständigheten, att en sådan illegitim familj som Annas nog icke kunde
få en riktigt god engelsk barnsköterska, kunde Darja förklara för
sig, att Anna med sin människokännedom kunnat engagera en så
osympatisk, föga respektabel engelska för sin lilla dotters
räkning. Dessutom märkte Darja redan efter några ord, att Anna,
amman, sköterskan och barnet icke stodo i någon riktig rapport med
varandra och att moderns besök var något ovanligt. Anna ville
ge lillan en viss leksak, men kunde icke finna den.

”Det är mig mången gång riktigt smärtsamt, att jag är här, så att
säga, överflödig”, sade Anna, då hon tillsammans med Darja
lämnade barnkammaren. ”Hos det första barnet var det helt
annorlunda.”

”Jag trodde, att det skulle vara tvärtom”, svarade Darja blygt.

”0, nej då! Du vet väl, att jag har återsett honom, min
Ser-gei”, sade Anna och knep ihop ögonen, som om hon betraktade
något mycket avlägset. ”Men om den saken få vi sedan talas vid.
Du tror det nog inte, men jag känner mig som en hungrande,
framför vilken en måltid plötsligt dukas upp, så att han icke vet,
vad han först skall taga för sig av. Måltiden det är du och de
434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free