- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
479

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Sextonde kapitlet - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägenhet, i vilken hon nu befinner sig. Gossen ber hon dig icke
längre om. Alexei Alexandrovitsj, du är doek en god människa.
Sätt dig för ett ögonblick in i hennes belägenhet.
Skilsmässofrå-gan är för henne i hennes nuvarande belägenhet en fråga, som
gäller liv och död. Om du icke förut hade lovat henne att gå in på
skilsmässan, så hade hon nu funnit sig till rätta i sin belägenhet
och stannat kvar ute på landet. Men du hade givit detta löfte, och
då skrev hon till dig och slog sig ned i Moskva. Och nu bor hon
i Moskva, där varje sammanträffande med forna bekanta tillfogar
henne ett knivstyng i hjärtat, och väntar dagligen på ditt
avgörande. Det är ju alldeles så, som om man i många månader skulle
hålla en livdömd i fängelset med snaran om halsen och låta honom
vänta på döden eller benådningen. Ha medlidande med henne,
så åtar jag mig att ordna alla ... Vos scrupulues . . .”

”Därom talar jag icke”, avbröt Alexei Alexandrovitsj honom
med motvilja. ”Men jag har kanske lovat något, som jag icke
var berättigad till att lova.”

”Alltså vill du taga tillbaka ditt löfte?”

”Jag har aldrig vägrat att uppfylla ett löfte, såvitt det varit
mig möjligt, men jag vill ha tid på mig att överlägga, huruvida
uppfyllandet av detta löfte är möjligt.”

”Nej, Alexei Alexandrovitsj”, utbrast Oblonski och sprang upp.
”Det vill jag icke tro! Hon är så djupt olycklig, som en kvinna
över huvud taget kan vara, och du kan icke avslå en sådan bön
av henne.”

”Såvitt uppfyllandet av mitt löfte är möjligt. Ni ger er ut
för att vara fritänkare. Men jag som troende människa kan i en
så viktig sak icke handla mot Kristi bud.”

”Men såvitt jag vet, är skilsmässan tillåten i den kristna läran
och även hos oss”, svarade Stepan Arkadjevitsj. ”Även vår kyrka
tillåter skilsmässa. Och vi se ...”

”Tillåten är den, men icke i denna mening.”

”Alexei Alexandrovitsj, jag känner icke alls igen dig”, började
Oblonski åter efter en kort paus. ”Har du då icke förlåtit allt,
och var icke du, driven just av din kristliga känsla, redo att bringa
varje offer? Du sade ju själv, att du ville lämna ifrån dig rocken,
om någon toge av dig manteln, och nu . ..”

”Jag ber er”, sade Alexei Alexandrovitsj, i det han plötsligt reste
sig upp, ”jag ber er... Jag ber er avbryta detta samtal.”

”Ack! Ack! Förlåt mig, förlåt mig, om jag gjort dig illa”, svarade
Stepan Arkadjevitsj med ett förläget leende och räckte honom
handen. ”Men jag har dock endast som ombud utfört mitt uppdrag.”
Alexei Alexandrovitsj räckte honom icke handen. Han tänkte
efter en stund, och sedan sade han: ”Jag måste överlägga och

söka efter ett tecken. I övermorgon skall jag ge er ett definitivt
svar”, tillade han. Han tycktes ha kommit att tänka på en sak.

Sjuttonde kapitlet.

Stepan Arkadjevitsj stod just i begrepp att avlägsna sig, då
Kornei kom in och anmälde: ”Sergei Alexejevitsj!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free