Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— ”Nej, men vad säger ni! Nej... O, nej!...
Ni får ursäkta, men...” Så gåvo vi alla tre på
en gång luft åt vår bestörtning. Till och med
bokhållaren gav ifrån sig sina ogillande grymtningar.
— ”Ja, jag vet, hur det är”, överröstade oss den
gråhårige mannen, ”ni talar om det, som anses vara,
jag däremot om det, som verkligen är. Varje man
erfar det, som ni kallar kärlek, till varje vacker
kvinna.”
— ”Usch, så ni pratar! Men existerar då
överhuvud mellan människor den känsla, som kallas
kärlek och som inte räcker bara några månader
eller år utan hela livet?”
— ”Nej och åter nej! Om vi också förutsätta,
att en man föredroge en viss kvinna hela sitt liv,
så skulle den kvinnan med all sannolikhet föredraga
en annan. Så är det här i världen, och så har det
alltid varit.” Han tog fram cigarettetuiet och tände
en cigarett.
— ”Det är inte möjligt annat”, återtog han. ”Nej,
det är lika omöjligt, som att två ärter, som man lagt
märke till, skulle komma att fortfarande ligga
bredvid varandra, sedan hela ärthögen flyttats.
Dessutom har man här icke blott att räkna med en mer
eller mindre sannolik slump; man måste även ta
hänsyn till en otrolig övermättnad. Att älska en
och densamma ett helt liv, det innebure detsamma,
som att ett ljus skulle kunna brinna under ett helt
liv”, sade han och sväljde lystet röken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
