Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dottern kom in i sin utstyrsel med den unga
kroppen blottad. Kroppen, som för honom var ett
upphov till lidande, var för henne ett
utställningsföremål. Hon var stark, frisk, synbarligen
förälskad och harmsen över hans sjukdom, lidanden och
död, som störde hennes lycka
Fjodor Petrovitj kom också in, iklädd frack,
friserad à la Capoul, med sin långa, seniga hals tätt
omgiven av en vit krage, med ett väldigt, vitt
skjortbröst, med trånga, svarta byxor om de starka låren,
med en vit handske på den ena handen och med
chapeau claque.
Efter honom kom även gymnasisten obemärkt
insmygande. Den stackarn hade ny uniform och
handskar och förfärliga blåa ringar under ögonen, vilkas
betydelse Ivan Iljitjs kände till.
Han hade alltid tyckt synd om sin son. Och
förfärlig var dennes rädda och deltagande blick. Ivan
Iljitj tyckte, att Vasja var den ende utom Gerasim,
som förstod honom och hyste medlidande med
honom.
Alla satte sig ned, och åter frågade man honom
om hans hälsotillstånd. Tystnad inträdde. Lisa
frågade modern efter teaterkikaren. Modern och
dottern började tvista om vem som förlagt den och
var den blivit av. Det blev obehagligt.
Fjodor Petrovitj frågade Ivan Iljitj, om han sett
Sarah Bernhardt. Ivan Iljitj förstod till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
