- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
134

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som fanns där — allt detta i ett och samma
ögonblick. Det var en vild natt att vara ute i för
husvilla ungdomar.

Men slutligen var striden förbi, stridskrafterna
drogo sig tillbaka med svagare och svagare hotelser
och buller, friden återtog sitt välde. Gossarna
återvände till lägret, betydligt förskrämda, men de
funno, att de dock hade något att vara tacksamma
för, ty den höga sykomoren, skyddet öfver deras
bäddar, var nu en ruin, söndersliten af blixtarna;
men de hade icke varit under den, när katastrofen
inträffade. Allting i lägret var genomdränkt, äfven
lägerelden och bränslet till den, ty de voro endast
några tanklösa gossar, liksom alla vid den åldern,
och hade icke tänkt på att skydda sig mot regn.
Detta var en orsak för dem att känna sig kusliga
till mods, ty de voro genomvåta och frusna. De
voro vältaliga i sin olycka; men nu upptäckte de,
att elden hade ätit sig så djupt in under den stora
trädstam, mot hvilken den blifvit uppgjord, att
ungefär en handsbredd däraf undgått vätan. De
arbetade så tåligt med stickor och bark, samlade
från undersidan af kullfallna, skyddade
trädstammar, att de fingo elden att flamma upp på nytt,
hvarpå de lade på stora afbrutna och förtorkade
grenar, tills de slutligen hade en lågande brasa, som
brann så att det dånade om det. De kände sig
åter glada till mods, torkade sin kokta skinka och
höllo kalas, hvarpå de sutto kring elden och
utbredde sig om och förhärligade sitt midnattsäfventyr
ända till morgonen, ty det fanns icke en torr fläck i
närheten att sofva på.

När solen började smyga sig på gossarna, kände
de sig dåsiga, gingo ut på sandbanken och lade sig
där att sofva. Men småningom blef det dem för
hett, så att de måste gå därifrån, och började dystert
rusta till frukost. Efter måltiden kände de sig
ruskiga, styfva i lederna och ännu en gång en smula
plågade af hemlängtan. Tom såg tecknen därtill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:48:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tmsawyer/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free