- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:55

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Savolaks ödemarker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverstånden, kröp helt varsamt fram öfver vägen och
ämnade sig till den motsatta stranden.

Detta förekom Lennart misstänkt. Vore karlen stadd
i rätta ärenden, hvarför skulle han gömma sig för dragonerne?
Hvarför skulle han smyga med ondt samvete
öfver vägen? Och hvarom talade ryttarne, tvärtemot deras
tysta vanor, med så mycken ifver, när de redo förbi?

Innan dessa tankar ännu hunnit reda sig till klarhet
i Lennarts hufvud, hade han rest sig upp, tagit ett par
duktiga språng och slagit som en hök ned öfver den
smygande nattvandrarens nacke. Denne, som var betydligt
längre och starkare än hans angripare, gaf sig likväl ej
i första rappet, utan spjärnade emot och sökte att
komma lös.

– Gif dig, eller ränner jag min huggare tvärsigenom
dig! ropade ynglingen, brottandes af alla krafter mot den
öfverlägsne motståndaren.

I stället för svar, lösgjorde karlen sin vänstra arm
drog fram en pistol och aftryckte den emot Lennarts
hufvud. Lyckligtvis hade fängkrutet blifvit fuktigt af
nattdaggen: pistolen klickade.

Lennart vred vapnet ur karlens hand, men sökte
förgäfves att kasta honom till marken, då vår hederlige
Durk, som först funderat på saken och därefter helt
makligt satt sig i rörelse för att komma sin unge herre
till undsättning, småningom anlände till stridsplatsen.

Vid anblicken af denna förstärkning fann nattströfvaren
för godt att nedlägga gevär.

– Med hvad rätt – sade han i en ton som
icke alldeles öfverensstämde med hans simpla bondjacka –
med hvad rätt öfverfaller ni mig som stråtröfvare
på landsvägen? Vet ni, lymmel, att det kan
kosta ert hufvud?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free