Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop och styckevis bortfallit, så att han nu kunde bättre
igenkännas.
Det förgick en tid, folk slutade icke upp att dö och
begrafvas, benhuset fylldes gång efter gång med de
gamla döda, som måste lämna plats åt de nya. Hvar
gång man öppnade benhuset, låg alltid beckbrännaren
öfverst. Icke var nu det något spökeri, fastän det såg
så ut; jag tänker det gick så till, att allt hvad där legat
öfver honom multnade bort och föll till aska, men han
förblef oförändrad. Så gingo tider och släkten sin kos,
namn glömdes, förfäder glömdes, godt eller ondt kom
ingen mera ihåg, men alltid kom beckbrännaren öfverst.
Jag har sett honom många gånger, fastän han kunnat
vara min farfars farfarsfar. När jag var en knöling som
du, brukade vi titta dit in mellan de glesa stockväggarna,
och när solen sken in genom väggen där midtemot, kunde
vi se honom så tydligt som jag ser dig. Nog hade vi
godt kurage på ljusa dagen; men inte för femton
silfver-fjärdingar skulle någon af oss velat stå där och kika i
mörkret om höstkvällarna.
Så kom här en prost, som icke tyckte om att
beckbrännaren efter sin död var ett spektakel för människor,
och lät gräfva ned honom i ett hörn af klockbacken.
Tror du han hölls där? Hvad skulle han hållas? Om
femton eller tjugu år var han åter vid jordytan; kälan
sköt upp honom, rätt som en sten. Åter gräfdes han
ned och återigen kom han upp. Då lät förre prosten
begrafva honom sju alnar djupt under jorden. Där lärer
han hållas i min tid och din tid, men om han hålls där
till domedag, det vet icke jag.
Öfverst ville han och öfverst kom han. Det är så
med människan, att där hennes skatt är, där är ock
Jiennes hjärta. Vill själen till himmelrike, nog följer i
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
