- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
137

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i denna sandmassa, men väster om sjön utbreder han
sig ånyo öfver Tavastkyrö och Ikalis socknar i vida
vildmarker, förenade med minnet af djup sand,
golf-jämna berghällar, mystiska källor och hemska
röfvar-historier.

När man då från de stora, stadslika byarna i
Ori-vesi inkommer i denna ensliga obygd, förstår man hvarför
nejdens intryck är mera dystfert än gladt. Det är mon
som kastat sin djupa skugga vida omkring, innan man
ännu anar dess tillvaro, och denna skugga har fallit åt
söder, likasom komme ljuset från norr. Ty norrom
mon, i Ruovesi, finner man redan ett annat folk och en
annan natur, ljusare, tillgängligare, ungdomsfriskare i
hela dess tycke.

Midti obygden ligger en gästgifvargård, Kallenautio,
bergöknen,1 hvars namn fullkomligt harmonierar med
dess storartadt vilda omgifning. För att här kunna
underhålla ett härberge och ett hästombyte, åtnjuter stället
med dess båda reservgårdar skattefrihet af kronan. Åt
hvardera sidan nära två mils håll, jämn mo, afbruten af
höga backar. Närmast i norr är Pahavirsta, den elaka
fjärdingsvägsmilen, så kallad däraf, att man på tre ryska
verst räknar fyrtio backar uppför och lika många utför,
hvaraf två så buktade i brantstupande S, att naturen
knappt kunnat utfinna mera inbjudande vagnsstjälpor.
Norra ingången till denna Pahavirsta är märkt af
naturens hand med ett rullstensblock af vidpass en
torpstugas storlek. Det ligger, nästan rundslipadt af forntidens
väldiga isfloder, på halfva sluttningen af en mot vägen
stupande bergshöjd och ligger så skenbart löst, att den

1 Efter denna tid flyttad, sedan Vasa järnväg numera
genomskär denna ödemark, om hvars impedimenter de
beslutande ständerna lyckas ha sväfvat i en lycklig okunnighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free