Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag sade dig ju — kortfor det hemlighetsfulla
inom henne — att jag skulle komma tillbaka om tio
år. Du måste känna mig; jag är ditt väsens grund.
Din yttre tillvaro är ett naturlif, din tankevärld är ett
skenlif: jag är Kristina. Du kan lika litet undkomma
mig, som du kan undkomma dig själf. Minns hvad jag
sagt dig: jag är ett utflöde af den Allsmäktiges kraft,
men ej af hans kärlek. I mig är en brist; denna brist
är i dig, och denna brist måste fyllas. Jag har fått
be-kallning att utkora dig och bevara dig; jag har gikvit
dig allt hvad jag kunnat gifva: hvem är som du i snille
och kraft? Men kärleken har jag ej kunnat gifva dig;
kärleken måste du själf söka och vinna. Utan kärleken
är du half. Nu, märk hvad jag säger dig, ty jag
kommer icke tillbaka förr än i ditt lifs afton, när du pröfvat
min sanning. Hvarför är du uppfylld af dig, i stället
att vara uppfylld af Gud, din krafts källa, och tjena
honom med dina gåfvor i hans skapade verk? Jag vill
säga dig hvem du är och hvad du är utan kärlek. Du
är häfdernas måne, som lyser med lånad glans och
vänder beständigt blott en sida åt jorden. Du är ditt
tidehvarfs gåta, af hvilken man väntar allt, och se, där
står intet åter. Du är kraft utan verkan, blomma utan
frukt, ljus utan värme, stjärnljus och icke solljus. Din
krakt skall förgå, din blomma förvissna, ditt ljus slockna
i mörker. Välj! Vänd om! Sök! Finn! Förnyas! Än
är din tid, än kan Kristina omskrikva tideböckerna. Ett
solhvarf ännu, och det skall vara för sent. Farväl. Jag
vänder åter till urkällans ljus. Du, som ännu har valet,
vänd ej om till ditt eget stiglösa mörker! Gå, som jag,
att fylla din brist i den eviga kärleken!
Vid dessa ord bleknade skenet för den gryende
morgonen. Stjärnan’ flöt ut, som hon flutit in, i en bred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
