Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solnedgången passerade Brunta sitt hem. Envis
som hon var ville hon icke gå längre, men
tvingades slutligen till att fortsätta färden derigenom
att Peter Hane lät tagelpiskan dansa ännu
hårdare kring hennes ben och länder,
»Se så», utbrast fanjunkaren, då han med
möda klef ur åkdonet och sträckte på sig för
att räta ut benen en smula, »den här ömkliga
färden skall jag då inte göra om på snara dagar.
Bäst är att nu vara i sitt hem till döddagar.»
»Tala inte om att dö,» svarade Anna och
smekte ömt gubbens kinder. »Du skall lefva
ännu många år hos mig.»
»Ja det ginge väl an att lefva, bara du inte
ständigt satte dig på tvären,» puttrade gubben
Hane. »Jag kan sannerligen inte begripa
hvarför du inte vill ha Nils Månsson i Örntorp. Han
rår ju om en hel »åtting» ograverad och
dessutom — — —.»
»Se så far,» afbröt Anna raskt, »det är tids
nog att prata om Nils och hans ’åtting’ sedan.
Nu skall ni väl höra hvad kungen svarade.»
»Jaha, det förstås, det,» inföll Peter Hane
förnumstigt; »det skall nog bli roligt att höra hvad
svar du fick, men ser du, vi få inte glömma
Nils. Han var här i går och sa’ att han står fast
vid hvad han och jag aftalat.»
»Ja,» tänkte Anna för sig sjelf, »jag står
också fast som berget vid hvad Erik och jag
aftalat. Nils, han får allt dra vefven, han.»
Anna kände sig riktigt glad och belåten
öfver att vara hemma. Nog hade det varit roligt
att få se hufvudstaden och allt det vackra som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
