- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
53

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53
till den olika kampen, beredd att med sitt eget lif försvara
fader och brud.
»Nå, edra blodtörstiga ulfvar !» ropade den gamle, efter
en stunds tystnad, högt och modigt till dem. »Är ingen
ibland eder, som har lust att slå ned gamle Arvid Vest-
göthe?»
Ännu några ögonblick förblef den stela hopen orörlig.
Ingen vågade framträda, och småningom uppstod emellan
de vilda karlarne ett mumlande, hvilket, liksom utaf vörd-
nad för den djerfve motståndaren, endast hördes såsom
åskan pä afstånd. De främste veko långsamt och trängde
de bakom dem stående tillbaka ända till dörren, i det de
halfhögt hviskade till hvarandra. Vid dörren stannade de,
tvekande och villrådiga, och tycktes rådslå ölver hvad de
skulle göra. Men i det den ene efter den andre sakta
smög sig derifrån och hopen blef allt mindre, hördes hastigt
i förstugan en hes röst, som skrek så, att man i rummet
tydligen kunde förnimma hvarje ord:
»Framåt, raska gossar! Ned med kättarträlen! Ned
»ned hans afföda! Slån ibjel dem, till Duds och hans hel-
gons ära! Tvätten eder i deras blod, hvarje droppe skall
bära eder tusenfaldig frukt i himmelriket.»
Det var munken Peder Erlandsson, som framsade dessa
ord och strax derpå rasande instörtade i rummet, svin-
gande sitt långa svärd, hvilket ännu dröp af blod. Hans
munkkåpa var högt uppfäst, och hans hufvud betäcktes af
en läderstormhatt. Honom följde Måns Hane och den
Unge Olof, Nils Daekes son. Munken studsade, då han
blef varse den djerfve gubben samt den. ädle ynglingen vid
bans sida, båda beredda att dyrt sälja sina lif och att
strida till sista blodsdroppen emot öfvermakten. Äfven
den tjocke Hane vågade lika litet som hans underbafvande
ätt vidare framtränga ett steg, och Olof tumlade till sidan
och stödde sig emot väggen. Hans knän darrade, hans
ansigte var dödsblekt, ögonen stirrade vildt omkring i det
stora rummet, och vacklande stödde han sig på den tunga
stridsklubba, som han bar i handen. Likväl var den svaga
hållningen af hans kropp, oordningen i hela hans väsende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free