Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke någon följd af fraktan eller förskräckelse, utan, såäom
det tycktes, förorsakad af starka drycker, hvilka så öfver-
väldigat honom, att han hvarje ögonblick hotade att falla.
Den blodtörstige presten tog först till ordet, i det
han svingade sitt svärd emot Arvid och hånfullt ropade
till honom: »Bort med dina vapen, gamle dåre! Vi hålla
i dag dom öfver dig och ditt hus. Dina drängar, som
hafva upphängt vårt bud, äro nedgjorda; dina hundar,
som jagade mig ifrån gården, ligga i sitt blod, och jag
vill icke hvila förr än jag ur din hals utryckt din tunga,
med hvilken du gaf befallning att hänga Nisse i Hullingsvi
och hetsa hundar efter mig, du orene kättare ! Du lielf-
vetets lifegne! Fram, Olof! Raskt till ditt arbete! Gör nu
det profstycke som din fader befalt dig!»
Då uppreste sig Olof, som, nästan utan medvetande
om hvad som föregick omkring honom, stod stödd mot
väggen och tumlade några steg framåt, i det han höjde
stridsklubban. Men Axel kastade sin venstra arm om gubbens
hals, böjde sig långt fram om honom, hvarvid Arvid ropade
högt: »Försvara din Agda, Axel! Jag försvarar sjelf mitt
grå hufvud, så länge det Gud behagar ! Och om I ock voren
tusende, som hotade våra lif — jag fruktar icke. Den
Allsmägtige kan rädda oss, om det så är hans vilja.»
Men knappt hade han uttalat dessa ord, förr än Olof,
liksom hastigt återkommen till medvetande, rusade fram
med lågande ansigte och förvridna anletsdrag, lyfte
jernklubban högt öfver sitt hufvud och, i det han gniss-
lande med tänderna frampustade: »Din Agda!» störtade
på Axel och fälde honom med ett våldsamt slag till golf-
vet, emedan denne med sin lätta värja ej var i stånd att
afböja sin motståndares tunga vapen. Då blixtrade den
gamles rullande ögon; hans lemmar bäfvade af raseri, och
med utropet: »Der, emottag din lön, mördare!» slog han
med stridsyxan så våldsamt efter Olof, att han ofelbart
skulle hafva dödat honom, om denne, som i samma ögonblick
raglade tillbaka, icke härigenom undvikit och sålunda und-
gått det säkra dödshugget. Arvids skarpa vapen hade in-
trängt djupt i ektröskeln, och just som han hastigt böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
