Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
for han: »Hvad skall den gamle här i vårt näste? Jag
fordrar hans död af dig, och innan, solen är nedgången, vill
jag se hans blod.»
Djupt skakad trädde Olof några steg tillbaka oeh ut-
brast i den häftigaste rörelse : »Min far, fordra allt af mig,
endast icke den gamle mannens mord. Jag svär vid him-
mel och jord, för min hand skall han icke dö. Se, huru
bans dotter ligger vid hans hjerta; huru ängsligt hon om-
famnar honom! Jag liar dödat hennes brudgum, skulle
jag nu äfven mörda hennes fader?»
Ynglingens upprepade vägran att mörda gubben retade
bans fader till ett fruktansvärdt raseri. Han fattade ho-
nom med båda händerna vid bröstet oeh slungade honom
till några af hans kamrater med den befallningen, att han
i ögonblicket skulle kastas uti ett af de underjordiska fän-
gelserna, hvaraf flere funnos i det inre -af ruinerna.
»Förbannade pojke!» skrek han, »din trotsighet skall
jag tämja, eller skall du aldrig mer kalla mig far!»
Utan något motstånd lät Olof bortföra sig, och hö-
jande sina af tårar fylda ögon mot himlen, sade han sakta,
men likväl utur det innersta af sitt hjerta: »Gifve Gud,
att jag vore son af den uslaste driing och att min fader
vore en redlig man! — Agda — himlen beskydde dig —
jag förmår det ej!»
Med korslagda armar och full af raseri gick Dacke
Acre minuter upp och ned på borggården; understundom
kastade han förstulna blickar på den gamle höfvidsmannen,
Pr han kom i hans granskap; men liksom han kände
d<m orätt, hvilken han tillfogat den vördnadsvärde gubben,
var det honom icke möjligt att stadigt se honom i ansig-
fet. Förolämpad genom det förakt, som uttryckte sig i
Arvids uppsyn, framkallade han de omkringstående röfva-
r<ma och befalde dem att rycka dottern ifrån faderns bröst
0eb att nedhugga honom på stället.
Knappt hade Agda förnummit den förskräckliga befall-
ningen, förrän hon i förtviflan anropade Gud och menni-
sbor om hjelp med en röst, hvilken till och med måste
Uppfylla bofvens förderfvade hjerta med en känsla af med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
