- Project Runeberg -  Nils Dacke / Tredje delen /
57

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57
varlig förbättring, så följ mig, och icke ett ord eller en
blick skall någonsin förebrå dig din förra lefnad.»
»Jag dåraktiga, som stötte ifrån mig detta ädla hjerta!»
ropade Brita, djupt rörd, och sjönk med sammanknäppta
händer ned för Ottos fotter. »Min vän, min räddare», fort-
for hon, »förskjut mig icke! Jag vill tjena dig som träl;
jag vill lida allt för dig; om den Evige är barmhertig mot
synderskan, skall han höra hennes bön för dig! Ack, Otto!
grefve Otto, huru ädelmodig ni står framför mig? O, att
jag kunde med något offer visa min tacksamhet! Att jag
fick dö för er ! Då skulle jag tro mig försona något af
min brottsliga lefnad!»
Vid dessa ord sjönk hon sanslös till golfvet; men Otto
upplyfte henne och lade henne på bädden. Då slog hon
åter upp sina ögon, och ett stilla uttryck af tacksam till-
fredsställelse sväfvade öfver de vackra dragen, då hon såg
på sin räddare.
SJUNDE KAPITLET.
■ Ett nytt ljus, ångrens och bättringens, uppgick för de
häda olycklige. Otto. satte sig vid bädden och började för
den förkrossade följeslagarinnan beskrifva, huru han ville
hos konungen af Danmark söka en ringa tjenstebefattning
och lefva endast för sina pligter. Han märkte icke, huru
Britas ögon stirrande voro fästa på det lilla fönstret, huru
de lugnare dragen i hennes ansigte småningom försvunno
och stelnade, liksom af ångest och fasa, och huru en sakta
bäfvan skakade hela hennes kropp. Först då hon helt sakta
hviskade till honom: »Se då, Otto, huru det likbleka an-
sigtet tittar in genom fönstret och rigtar sina ihåliga ögon
på mig! Jag tycker mig fordom vid någon förskräcklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/3/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free