Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
103
— Det där har du bestämt läst nånstans. — Jag
gav honom en forskande blick.
Han drog i luggen och såg skuldmedveten ut.
— Ja, det har jag förstås. Det är Chesterton.
Men det är väl förbannat bra för det?
— Ja, det är bra ändå, skrattade jag, och i
detsamma spelade radiogrammofonen upp. Jag letade
reda på Lisa, som har något av hambotakt i sig till
och med när hon dansar slowfox. Ulla och
uppfinnaren dansade tätt slutna till varandra.
En svensk författare har sagt någonstans, att den
som påstår att dans inte är erotisk, han har inte dansat
modern dans. Jag anar nu visserligen inte mot vem
författaren vänder sig — jag vet mig aldrig ha sett
något påstående om att dans inte skulle vara erotisk
— men han har utan tvivel rätt. Sedan kan ju den
som önskar och är intresserad av saken göra en
gradering från den nästan oerotiska enpoängsdansen, som
representerades av Lisa och mig, upp till den rena,
ohöljda tiopoängaren. Jag taxerade Ullas och
uppfinnarens dans till gott och väl fem poäng.
Jag befann mig inte i den situationen, att jag
kunde förebrå Ulla någon förmodligen mycket oskyldig
förälskelse för kvällen. Även om jag kunnat, skulle
jag inte ha varit dum nog att göra det. Men jag
tänkte på Beth. Hittills hade festen varit förträfflig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
