Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vägen mellan himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN MELLAN HIMMEL OCH JORD
Beerencreutz visste, att om han efter de långa åren av
fri-viHig skilsmässa sökte upp henne på denna sitt livs sista
dag, skulle hon göra den till en dag i paradiset för honom.
Såsom i ungdomen skulle han gå med henne på bonade golv,
i höga salar. Rikedom och överflöd skulle omge honom,
såsom de omgåvo henne. Han skulle för en gångs skull
komma bort från sin fattiga ålderdoms elände och ensamhet.
Skulle han inte än en gång vilja se människor med fina
åthävor, med mjukt klingande röster, med sköna dräkter, med
förbindliga talesätt? Skulle han inte än en gång vilja leva
bland sina likar? Skulle han inte vilja drömma om sitt
livs enda, korta kärleksdröm?
Beerencreutz vände hästen åt detta hållet, men drog åter
till sig tömmarna. Också denna vägen ledde till ett bestämt
mål. Han kunde se var den slutade. Den förde inte långt bort
till det obekanta, till det, varav han kände en ljuv försmak
på sina läppar, fastän han inte visste vad det var eller hur
han skulle finna det.
Det var en annan av vägarna, som gick mot nordväst,
och om Beerencreutz följde den, skulle han komma till
gården, som han hade älskat, till det största järnbruket i
Värmland, till majorskans och kavaljerernas Ekeby. Där
bodde i de dagarna ingen, som han kände, men han visste,
att dörrarna skulle slås upp på vid gavel för den ryktbare
kavaljeren, en av de sista i den skaran, som hade gjort
gården till ett hem för glädjen och sången, för dansen och
äventyren. Kavaljersflygeln skulle ta emot honom med en
hel värld av minnen. Den stolta forsen dånade ännu hotande
förbi en smedja, som Beerencreutz hade varit med om att
uppföra. Skulle inte översten en gång till vilja skåda Ekebys
skönhet och naturens härlighet vid Lövens långa sjö? Skulle
han inte vilja känna sina ögon fuktas vid minnet av de
människor, som hade gjort hans liv rikt och hans dagar
korta? Skulle han inte vilja se dem på nytt träda fram för
hans själs ögon: den stolta majorskan, den sköna Marianne,
den onde Sintram, den store bedåraren Gösta Berling?
Beerencreutz skakade återigen på huvudet. "Jag borde ha
rest dit en gång", tänkte han, "men inte i dag. Nu måste jag
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
