Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underhandlingar med Fnmkrtke 1735. — Förnyadt fSrbnnd samma ir med Ryssland, den 5 an g. —
Franska partiets målsmän. — Opinionens bearbetande. — Riksdagen 1738. — Partinamnen hattar och missar.
— Sekreta utskottet och utrikespolitiken. — Honis fall. — Återblick pi hans forvaltning. — Hans karakter.
— Anfallet mot rådet. — Hattpartiets seger. — Gyllenborg kanslipresident.
Regeringen var under förra hälften af 1735 fortfarande syselsatt med
underhandlingar om det franska förbundet. Franska sändebudet framstälde
dock i början så odrägligt öfvermodiga vilkor för Sveriges erhållande af
subsidier, att svenska regeringen, som ej ville underkasta sig ett så nesligt
beroende af Frankrike, lät saken tills vidare hvila. Efter ett par månader lät
Frankrike emellertid siua anspråk alldeles falla, och på billiga vilkor
undertecknades den 14 (25) juni 1735 en konvention, som inom två månader skulle
ratificeras.
Redan samma dag föreslog det ryska sändebudet en förnyelse af 172*4
års vänskapsförbund med Ryssland, hvilket snart var till äuda. Mycket
fördelaktiga vilkor erbjödos, och då utsigterna till de förlorade ländernas
återvinnande nu tycktes vara skäligen svaga — sedan Stanislavs sak i Polen
gått förlorad och Frankrikes vilja att bistå Sverige för dess egen skull visat
sig vara mer än tvifvelaktig — fans intet skäl att afslå anbudet, och
förbundet blef deu 5 augusti 1735 förnyadt. Detta, ehuru ej stridande mot det
af-talade franska förbundets bestämmelser, togs emellertid af den franska
regeringen till förevändning att ej derpå meddela ratifikation, och mellan den samma
och den svenska inträdde i följd häraf en stark spänning. Under det att Horn
och konung Fredrik nu slöto sig närmare intill hvarandra, tilltog förbindelsen
mellan Horns motståndare och Casteja så i förtrolighet, att den sist nämde
nästan uppträdde såsom partiets erkände chef, och regeringen för att få ett
slut på hans otillständiga inblandning i Sveriges inre angelägenheter slutligen
faun sig föranlåten att yrka på hans återkallande. Han lemnade ändtligen
Sverige vid nyåret 1738, efterträdd af Saint-Sévérin.
Det franska partiet leddes af Höpken, Gyllenborg och von Törne.
Presidenten grefve H. von Fersen, en af grundläggarne, afled 1736. Det tillväxte
emellertid både inom rådet och kansliet. Detta medförde en splittring, som
menligt inverkade på ärendenas behandling. Enskilda förberedande
partisammankomster höllos, vid hvilka majoriteten på förhand afgjorde ärendena. Horns parti
var väl till antalet öfverlägset, men han sjelf var sjuklig och vistades långa
tider på sin gård Ekebyholm. Främsta medlemmarne af hans parti voro Bonde
och Bjelke i rådet, von Kocken och von Nerés i kansliet. Konung Fredrik var
väl afgjord motståndare till det franska partiet och höll sig nu mera troget
till Horn, men hans personliga böjelser bragte honom ofta i förbindelse med
det franska partiets ledare, som tillhörde fröken Taubes umgängeskrets.
1738 års riksdag. — Horns fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
