Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, skulle kunna besegra drottningens obenägenhet, men detta hopp slog fel,
och det blef slutligen mössorna, som under påverkan af Ryssland och England
bragte frågan till en slutlig lösning. Hvad som härvid gaf dem en god hjelp
var, att kronprinsen till sist lät sitt motstånd falla. Icke dess mindre sökte
de kungliga föräldrarne förhindra förbindelsen, men deras motstånd blef nu
vanmäktigt, och genom sekreta utskottets och mössrådets nitiska bedrifvande
kunde omsider förlofningen den 3 april 1766 offentliggöras, hvarefter
bröllopet den 4 november samma år firades i Stockholm.
Äfven för Sveriges samhällsskick blef den vändning i den yttre
politiken, som mössornas öfvertagande af makten medförde, af betydelse. Katarina
11:8 mycket omtalade planer till förmån för det svenska konungadömet hade,
såsom vi sett, i verkligheten sammankrympt till ett förslag att skaffa konungen
några fördelar på rådets bekostnad; men äfven detta syntes hennes nya
bundsforvandt Danmark vara betänkligt, och sedan det svenska hofvet
förbundit sig med hattame och Frankrike, uppgaf hon äfven sjelf alla tankar
derpå. Med det svenska statsskicket fortfor man dock att syselsätta sig i
Ryssland, men syftet blef nu blott att afhålla mössorna från alla försök till
dess förbättrande eller att förmå dem till sådana förändringar, hvarigenom
konungamakten skulle ytterligare inskränkas samt författningens ombildande
på laglig väg för framtiden försvåras. Att författningen kräfde en
förbättring och att i synnerhet ständernas myndighet behöfde lagbindas hade
mössorna, medan de sjelfva voro ett undertryckt parti, ständigt fört på tungan;
det samma erkändes äfven under denna riksdag af åtskilliga bland deras mest
framstående män, och den stora sekreta deputationen hade också fött i
uppdrag att efterse, »hvarför rikets goda lagar haft en så elak verkställighet*.
Sedan partiet sjelft kommit till väldet, sedan hofvet förbundit sig med dess
fiender, och sedan Ryssland och Danmark fött allt större inflytande på dess
rådslag, svalnade emellertid dess reformifver, och detta kom i dagen i det
»betänkande om lagarnas behöriga verkställighet», som blef den slutliga
frukten af den stora deputationens verksamhet och som ständerna i
hufvud-sak antogo samt, innan de åtskildes, meddelade regeringen till efterrättelse.
Hvad som i denna skrifvelse angifves såsom missriktningar i samhällsskicket,
var nämligen ej bristen på jemvigt mellan de olika statsmakterna, utan’ yttre
och tillfälliga förhållanden, såsom slapphet i ungdomens uppfostran, den af
rangordningen uppammade titelsjukan, felande kontroll öfver embetsmännen,
långsamheten i embetsverkens och domstolarnas förhandlingar.
Tjenstebetän-kandet af 1756 upphäfdes väl, men grundsatsen om tjensteåldem såsom
rättesnöre för befordringar ogillades dock ej uttryckligen, och det stadgande i
tjenstebetänkandet, hvarigenom konungen beröfvades sin utnämningsrätt, då
någon tre gånger varit uppförd på förslag, ej blott bibehölls, utan utsträcktes
äfven till riksrådsval. Likaledes bibehöllos föreskrifterna från 1756 om
tillsättande af öfverståthållare och militärbefålhafvare i Stockholm, och en helt
och hållet ny inskränkning i konungamakten tillades, i det ständerna sjelfva
för-behöllo sig rätt att vid hvaije riksdag utnämna justitiekansler, hvilken sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
