Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TRONS SEGRAR. 40.
som senare blivit bekant, sänt tre
andra män att anlägga elden.
Missionär och evangelist fingo
göra en ny långtur till hövdingen.
Denne i sin tur kallade sedan fiender och
vänner för att undersöka saken. Han
kände sig som gammal rättrådig
hedning upprörd över dådet och även
kränkt i sin värdighet, då en av hans
underlydande så vågat sätta sig upp
emot honom.
»Jag har gått in på att huset skulle
byggas, och där skall det ock stå!» Så
lydde hans myndiga utslag.
»Men om det brinner igen?»
vågade mordbrännaren helt fräckt
invända.
»Det är ingen annan än du, som gör
det», fick han till svar, och så måste
han nöja sig med att tillsammans med
sin förmyndare dömas att erlägga
böter motsvarande värdet av det
brunna, så att huset kan byggas upp igen
så fort som möjligt.
Men helt naturligt har den gamla
fruktan för Emlumati åter vaknat till
liv. »Ni böra ej bry er om sådana
rysliga människor, som t. o. m.
våga sig på att bränna Guds hus», så
har det välvilliga rådet givits oss av
hedningarna, och gärna med ett litet
tillägg om hur mycket bättre de
själva äro, då vi verkat här så länge och
byggt så många hus och de ej ha
bränt ett enda. Och Eliases mor,
själv nyomvänd, ger däri sitt fulla
instämmande. Hon kan varken äta
eller sova, av fruktan att han skall bliva
mördad, allra helst som hon förut mist
en son på det sättet. Han blev dock
ihjälslagen i ett dryckeslag, i
vilket han själv var deltagare. I
synnerhet nu, när det lider mot
sommaren, stegras hennes fruktan. »De äro
ej människor vid Emlumati, »säger
hon, »de äro »amabhulubesi» (lejon),
ty de plöja med människor. Det är
ej obekant för de närboende, fast
poliser och andra myndigheter ej fått
kännedom därom, att varje sommar,
när hirsen börjar gå i ax, då frambär
Emlumatifolket ett människooffer för
årsväxten. Ha axen en mörkare
färgton, väljes en mörklagd människa; och
äro de ljusare, måste offret vara i
harmoni därmed, och det skall vara
antingen en man eller en havande
kvinna. 1 nödfall välja de nog någon
bland sina egna, men helst skona de
ju dessa och ligga på lur efter någon
utomstående. Därav komma de
många hemlighetsfulla morden, och de
själva räkna sina dyrbara offer som
orsaken till deras vanligen goda
skördar. De bo annars närmare bergen
och få i allmänhet mera regn, och
andra hungrande få stundom komma
och ödmjukt tigga att få en smula
med av deras överflöd. Eliase är
någon nyans ljusare än åtskilliga andra,
och skulle axen bliva ljusa, vore han
nog ett lämpligt offer, allra helst som
han upptagit kampen, ljusets
segerrika strid, mot mörkret och alla dess
hemska gärningar; åtminstone fruktar
den stackars modern så. Själv
hyser han inga farhågor utan fortsätter
sitt arbete.
De nyomvända vid Emlumati ha nog
blivit en smula skrämda, och ej så
många ha dristat sig att komma till
mötena. Till ett stormöte på en
annan plats vågade dock en liten grupp
av dem att komma, och ännu en av
flickorna avlade där sin bekännelse om
att vilja följa Jesus.
I dag kom brev från Eliase, att
det börjar ljusna. Bud har kommit
från hövdingen, att frågan om
ersättningen är klar, och nu väntas endast,
att missionären och evangelisten
skola förnya sitt besök hos honom. Vid
ett stort ölgille i går, dit Solomon
cch han gått att predika, hade själva
mordbrännaren kommit och begärt,
att det nya huset skall byggas
närmare hans gård, så att även han
skulle kunna ha nytta av skolan och
mötena. Ingen skall numera hindras
från att läsa eller att tro på Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
