Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
TRONS SEGRAR.
du sist besökte oss.» Så växlas
hälsningarna på vanligt omständligt vis.
»Men varför kom du ej till mötet i
kväll, då du hörde klockan kalla dig,
och du var så nära?» — »Jag komma
till möte? Aldrig! Jag har
ingenting med Jesus att göra. Men du
bör se till, att gräset blir bränt här
runt omkring ditt hus, lärare, ty
annars kan det taga skada. Du vet,
att det är tid för oss att bränna
gräset nu. Skicka dina pojkar hit att
sköta om den saken med det allra
första, ty vi kunna inte ta något ansvar
på oss för ditt hus. En vacker dag
så brinner det ner, om du inte ser till
det.»
Så skyndar han sig hem till gården
endast några famnar därifrån, och vi
bereda oss att gå till vila ’för att hämta
krafter för morgondagens strapatser.
Men med föga framgång söka vi
komma till ro. Trolltrummorna ha tagits
fram i gården, och den stackars
mannen, som intet hade med Jesus att
göra, försöker under ivrigt trummande
och beledsagad av de dansandes skratt
och skrän att åkalla den makt, till
vilken han överlämnat sig. Timme
efter timme fortgår larmet. Det
saknas ej nit i tjänsten, när det gäller
ondskans makter.
Vårt sinne blir betryckt. Det är,
som hade vi mörkrets makter runt
omkring oss. På denna plats har
arbetet varit mer än vanligt hårt. Ett
par års tid har regelbunden
verksamhet bedrivits här men med endast
föga resultat. Människorna ha varit
tröstlöst slöa och motsträviga. En
liten ljusning har dock visat sig den
sista tiden, då några unga ha kommit
till tro på Gud. Men de äro just från
den gården, där satan nu dyrkas, och
vid kvällens möte voro de ej ens
närvarande. På faderns befallning hade
de nödgats stanna kvar vid arbetet
med ölet eller hos kreaturen. Skola
de väl förmå att hålla stånd i en så-
dan omgivning? Skall ej det svaga
liv, som fötts i dem, tvingas att dö.
Nästa kväll befinna vi oss i en stor
gård, dit vi kommit på sorgevisit.
Alla hemmavarande hade samlats till
möte vid vår ankomst på e. m. Tårar
hade då runnit, och sanningen hade
fått ett muntligt medgivande. På
kvällen skulle vi samlas till bönemöte i
hyddan, som upplåtits för vår räkning.
Där samlades ett par tiotal kvinnor
och barn. Sånger sjöngos, och
innerliga böner uppsändes. Där fanns en
troende eller två i gården, ett par
småbarn, som gått i skolan hos oss,
samt tvenne unga flickor, som en gång
tillhört vår grupp men med våld tagik
därifrån. För dessa var det en
högtidsstund. Tårar banade sig väg utför
mörka kinder, och vi kände Herrens
närvaro förnimbar, men utanför på
gården och i andra hyddor började
redan de drucknas skrän att höjas.
Från ett dryckeslag under dagen hade
de samlats hit till nya orgier under
natten. Larmet steg, allteftersom
krukorna tömdes, och nattens timmar
skredo långsamt fram. Skrål och
larm, skrik och trätor hördes från alla
riktningar, där mörkrets gärningar i
ali sin vidrighet förövades. En och
annan hotande eller varnande röst
höjdes väl understundom men till ingen
nytta. Mannen i gården var död,
och de många änkorna hade blivit en
oemotståndlig lockelse för alla ortens
sämre och bättre element. Den dödes
bror, som skulle hava tillsyn över det
hela, var själv den värste drinkaren,
och den gamla modern hade ej makt
nog att sätta en gräns för övervåld.
1 denna atmosfär skola små,
oskyldiga barn växa upp, och där skola
de stackars unga flickorna
räddnings-löst fördärvas, utan att något kan
göras åt saken.
Det kännes så hopplöst, så tungt,
så lönlöst. Vad förmå vi mot alla
dessa nedbrytande makter, som äro i
verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
