Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla stentrappan, som förde till källaren, började jag
bitterligen gråta.
— Ack, om moster Malena lefvat — var min
uteslutande tanke, och dervid gret jag allt häftigare.
En liten mager hand rörde vid min axel, och jag
blickade upp i ett par vänliga blå ögon, hvilka
medlidsamt sågo på mig.
Jag igenkände genast jungfru Lona, som, så länge
jag mindes tillbaka, bott i ett litet vindsrum öfver
gården. Vid förbigående hade hon alltid vänligt klappat
mig på hufvudet och ofta tilltalat mig, samt då och
då skänkt mig en liten slant.
— Du gråter, min gosse, hvarföre är du så ledsen?
— Ack — snyftade jag med ännu större
häftighet — jag vet ej hvad jag skall taga mig till ...
morbror är jag blott till en börda ... om ändå moster
Malena lefvat!
Jungfru Lona stod en stund och betraktade mig
helt betänksamt, derefter ljusnade alltmera hennes
ansigte.
— Torka dina ögon, lille Ferdinand, och snyt dig
också — sade hon och klappade mitt hufvud. — Gud
utser alltid råd och hjelp åt den som behöfver det ...
Jag vill gå in och tala med mästaren — tillade hon.
Hon dröjde ej länge borta, men då hon återkom
såg hon ännu blidare ut, samt sade:
— Vill du lofva mig att bli en riktigt snäll gosse,
så skall du få bo hos mig. Mästaren och jag äro ense
i denna punkt och han har verkligen svårt att ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
