- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
90

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då såg jag henne dö under mina händer, och
jag visste, att jag, som ingenting sagt, var starkare
än ni alla, som talat. Så visst jag går här, vet
jag nu också, att det en gång sker.»

Hon släppte taget om Nils arm. Båda gingo
tysta vidare. Men under tystnaden talade den
enes själ ohörbara ord till den andres och talade
så starkt, att Nils trodde allt vad modern sagt.
Han trodde, att de ord, han nu hörde, träffat
hans själ, redan när han gick i sina egna tankar
och icke lade märke till modems ord.

Så fullbordades småningom dag för dag Inga
Persdotters verk och för var dag, som gick, blev
Nils sorgsnare och mera bunden.

VIII.



Vore det nu så, att människornas tankar och
handlingar bestämmas enbart av, vad de
verkligen veta och med sina egna ögon se, da skulle
Elin under de dagar, som följde, icke hava funnit
skäl till oro. Visserligen gick Nils ofta bort
liksom förr, och Elin kunde förstå, att han besökte
modern. Men dessförutom hände ingenting. Nils
var snarare mindre ovänlig emot henne, än vad
förr varit fallet, och Inga Persdotter visade sig
icke på Möllinge gård. Dagarna gingo sin
enformiga, stilla gäng och blevo längre och ljusare.
Det led mot slutet pä februari, och med vart dygn,
som förgick, ryckte våren närmare.

Dock levde Elin i en ångest, som med varje
timme blev starkare. Just detta, att intet skedde,
ökades hennes inre oro. Och det såg ut, som om nu
denna själsångest, i vilken hon levde, skärpt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free