- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
94

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grymt livet är, när man förstår det! Så grymt,
ensamt och tungt! Fadern kom vänligt emot
henne, och modern sprang, när hon hörde rösten,
ut ur köket, röd och vann och med håret
hängande fram under sjaletten. Alla gingo omkring
henne och talade vänliga ord. Mat kom fram på
bordet, och föräldrarna frågade Elin, om hon icke
var hungrig och trött, varför hon ej skrivit, att hon
skulle komma. Allt var så hemlikt och vant,
och dock var allt så olika, mot vad Elin hade
tänkt sig. Hon tyckte, att det, som drivit henne
att komma, var något hemlighetsfullt och stort.
Det låg långt över, vad hon någonsin crfarit eller
upplevat. Framför allt låg det långt över, vad
som nu skedde. Vad ville det säga att vara
hungrig och trött, mot vad hon under denna tid
hade lidit? Och hur kunde någon nu tala till henne
om trötthet och mat? Elins dröm om att något
stort skulle ske, att undret skulle komma och
frälsa henne, krympte under några korta
ögonblick ihop och blev på en gång så liten och
så omöjlig, att hon ryste.

Tyngd av denna förnimmelse av den
plattaste vardaglighet satt Elin, hörde föräldrarnas
röster och såg deras ansikten. Varför hade allt
plötsligt blivit så förändrat? Varför var det hela
med ens så omöjligt? Vad var det för en vanmakt,
som smög sig över henne och tyngde hennes själ?
Det föreföll Elin, som om allt inom henne med
ens blivit dött och tomt. Och ur stånd att säga
eller göra något annat, lutade hon i förtvivlan
sitt dödströtta huvud mot bordet och snyftade
högt.

Föräldrarna sutto tysta bredvid henne, och
de å sin sida ledo av, att dottern hade det så
svårt, och att de icke visste, vad de skulle göra
för att hjälpa henne. Utan att veta, vad de skulle
taga sig till med denna ordlösa förtvivlan, väntade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free