- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
96

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonblick tyckte han, att då borde Elin också säga
honom varför. Utan stort skäl lämnar ingen
hustru sin man. Därav följer endast olycka och
skam.

Därför frågade han henne, om hon icke kunde
vänta ännu någon tid och se, om det icke blev
bättre. Elin var så utmattad, att hon på detta
endast tungt svarade ja, och som i gamla dagar
intalade hon sig, att de andra hade rätt och hon
orätt. Rösten inom henne talade ej heller längre,
och det kom henne för, som var allt, vad nu
beslöts, det enda riktiga och rätta.

Men så mycket lovade fadern henne, att blev
det icke bättre under våren, då ville han skaffa
henne skilsmässa, och hon skulle bli fri.

Men när aftonen kom, blev Elin orolig på nytt.
Hon förstod icke längre, varför hon kommit till
föräldrarnas hus, och utan att kunna säga varför
försäkrade hon, att hon genast borde gå hem.
Föräldrarna försökte övertala henne, sade henne,
hur lång och mörk vägen var. Men Elin hörde
icke på dem. Hon upprepade blott envist, att
hon måste gå. Och så bestämd var hon i sitt
uppträdande, att Ola Persson även måste avstå
ifrån att taga en häst ur stallet och låta drängen
skjutsa för dottern.

I mörkningen vandrade Elin den långa vägen
tillbaka igen, och hennes själ var så tom och
så pinad, att hon nu varken tänkte eller grät.
Hon bara gick och gick, som om vägen bränt
henne. Föräldrarna hade hon låtit tro, att hon
över natten skulle vila hos bekanta, som bodde
nära vägen. Detta hade hon sagt, för att
äntligen slippa lös och bli ensam. Men hon hade
aldrig på allvar ämnat göra, som hon sade, och
när hon blev trött, och midnatten var nära, vek
hon av från vägen och satte sig i en lada, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free