- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
123

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon, »så blir jag här aldrig, då går jag ensam,
och du ser mig aldrig mer.» Hon besökte
främmande människor endast för att få fråga,
om Inga Persdotter varit i deras hem. Inför
dem grät hon och klagade sin nöd, berättade
om sin ångest och om sina kval, anklagade om
vartannat Inga Persdotter och sin man, alltid
i allmänna ordalag. Något bestämt kunde hon
icke säga, blott att de voro så svåra emot henne,
och att allting var så svårt. Skam, skräck, sorg
och hopplös längtan hade på en gång
förvandlat Elin, från den hon en gång var, till en
vanlig bondkvinna, vilken torgförde sina egna
lidanden utan blygsel och återhåll till alla, som
ett ögonblick ville unna henne lisan att få beklaga
sig. Medan hon gjorde så, kunde hon höra sig
själv tala, och hon visste ej, var hon fann alla
ord, eller varför hon uttalade dem. Vad som
förut varit henne en styggelse, blev henne nu
ett behov. Hennes människa var borta, hennes
person utplånad, hon var tom.

Och hon kände blott ett enda: namnlös
fruktan för de ord, hon uttalat, och den kvinna, hon
trotsat.

»Jag har sagt henne allt», tänkte hon. »Nu
kan jag icke mer. Nu är allt förbi.»

Men ensam med den gamla modern gick Inga
Persdotter fram och åter på golvet i deras låga
stuga och kved. I två dagar och en natt gick
hon så, och det kom ej en blund i hennes ögon.
Hon åt föga, och med modern talade hon
knappast. Den gamla gick omkring henne, och hennes
tandlösa mun var hårt sammanknipen. Modern
fruktade dottern och vågade ej störa henne. Allt
vad hon gjort i sitt liv, och allt vad hon ville
göra, trädde dessa dagar och denna natt fram
för den ensamma kvinnan, som endast litade på
sig själv. Ingas hy blev grå, medan hon så gick,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free