Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som det var. Så tomt allting blivit, så tomt, och
så underligt tyst. Ned till källaren stod dörren
öppen, och dit vågade Nils icke gå. Därför
stängde han sig inne i vardagsstugan, men även
där måste han ofta se sig om för att vara viss,
att han var ensam. Därför vågade han ej stanna
inne. På måfå gick han ut därifrån och skulle
gå över gården. Bakom honom gapade den öppna
källardörren, den sög honom till sig, fjättrade och
drog honom som med osynliga annar. Nils kunde
ej värja sig, han måste gå dit fram, han måste se
dit in, böja sig ned och försöka upptäcka något
genom mörkret därnere. Länge stod han där och
kunde icke fatta, att han hade någon del i detta,
som skett. Det var icke med vilja han gjort det.
Det var icke sant. Omöjligt kunde detta vara sant.
Att modern också haft hjärta att gå bort och lämna
honom ensam. Att ingen kunde komma, för vilken
han åtminstone finge visa henne, som låg där nere.
Att han skulle vara så ensam just nu, när han
var så bittert olycklig och behövde hjälp.
Långsamt började minnet att återvända, och
allt som var, blev så pinsamt klart, att det skar
som med knivar i hans kött. Nils lutade sig
mot dörrposten, och pressande båda händerna mot
ansiktet för att slippa se dagern, stönade han högt.
Så stod Nils Tufvesson upprätt på sin egen
gård och led dödens kval. Och ett par steg
ifrån honom låg Elin stel och kall. Som fjättrad
av tunga bojor, stod han på samma plats och
vågade icke röra sig, ej heller taga bort handen,
som skyggade för hans ögon.
Utan att förut hava hört ett ljud, som varslade
om, att han icke var allena, kände Nils plötsligt
något mjukt och varmt röra vid sina ben. Han
blev kall av en alldeles ny förfäran. Ty den
tanken slog ned i honom, att hustrun levde, att
hon krupit uppför källartrappan, utan att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
