- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
147

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag orkar det aldrig», sade hon.

Det var den gamla modern, Karna
Andersdotter, som måste uppmana henne att gå till
sonens hem, där olyckan brutit in.

»Du kan väl aldrig bli skylld för detta», sade
hon. »Du var ju här i natt.»

Men vid det att hon sade detta, försvunno
hennes ögon i skrynklorna, och vad hon tänkte,
visste ingen.

Inga Persdotter kom till Möllinge, och vad
hon där sade, lade de närvarande på minnet.
Med snabb tunga förklarade Inga allt, och i allas
närvaro utfrågade hon Nils om, vad som skett,
innan han lämnade hemmet och åkte till skogen.
Och Nils svarade på hennes frågor, därför att
han då som alltid böjde sig under hennes makt.
Men inom sig visste han, att han redan var dömd,
och att motstånd tjänade till intet.

Dock ville han icke hjälpa till att bära hustruns
döda kropp från vardagsstugan och in i den
stora salen, som nu stod öppen och skulle göra
tjänst. Han föregav, att han icke orkade, och
han gjorde detta, ehuru han märkte, att de som
voro närvarande förstodo, att hans vägran kom av,
att han ej vågade vidröra Elin. Han såg
främmande människor lyfta henne upp inför sina ögon
och bära henne bort. Och han kände sig till
mods, som om allt detta icke anginge honom. Det
som skulle komma, kom ändock. Och han skulle
icke uppleva, att han fick följa hustrun till jorden.

Ty skräcken gick över bygden, och Nils kände
dess smitta i sitt eget blod, och därav trycktes
han till jorden. Skräcken verkade så, att alla,
vilka tillfrågades, om de ville hjälpa till att
avkläda, tvätta och svepa den döda, svarade nej.
Fullit påklädd låg Elin på det stora bordet inne i
salen. De, som burit henne dit, tyckte, att nu
hade de gjort nog. En efter en skakade de sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free