- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
154

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det hade plötsligt blivit så kallt, att han hackade
tänden Att svepa täcket omkring de frysande
lemmarna hjälpte icke. Kölden gick igenom allt
det, som eljest vännen Kölden kom inifrån. Den
kom av, att han var så förtvivlat ensam. Hur
hade han så plötsligt blivit ensam? Och hur
kunde det vara, att han i vida världen icke hade
någon, till vilken han kunde gå?

Som Nils låg så och arbetade med sig själv
och sina egna tankar, kom det för honom, att
han ej längre kunde ligga stilla. Det var något
han glömt, något, som framför allt annat måste
göras. Han vågade ej väcka modern genom att
tända på ljus. Därför smög han sig upp i
mörkret och trevade sig fram till spisen. Med darrande
hand fann han bunten med svavelstickorna ytterst
på spiselkanten, och utan att veta varför, endast
driven av ett sällsamt begär att ännu en gång se,
gick han på sina bara fötter vägen till salen,
där hans hustru låg.

Vid dager hade han ej vågat se på henne.
Nu när natten kom, drevs han dit av en
oförklarlig makt, som fjättrade hans vilja och
oemotståndligt förde honom fram. Hans ögon tycktes
genomtränga mörkret, så att han kunde se, och
utan att göra buller eller stöta emot, ljudlöst och
säkert som en sömngångare, gick han fram genom
rummen och öppnade dörren till salen, där Elin
låg. Där drog han eld på en tändsticka och
närmade sig den döda. När den ena tändstickan
slocknat, rev han eld på en ny, och med
vidöppna ögon och mun stirrade han på Elins
orörliga ansikte. Han stod där, till dess att ingen
sticka längre fanns kvar, och när det då blev
mörkt omkring honom, tyckte Nils sig ännu kunna
se det lugna uttrycket och de slutna ögonen.

»Varför står jag här?» tänkte han. »Och vad
vill jag?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free