- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
160

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än nödvändigt var, i sorgehuset. Som de
kommit, vände de åter hem, lovande att komma
tillbaka till begravningen. Mängden, som skockat
sig på vägen, gav plats, när vagnen åkte förbi.

Också Ola Persson behövde tid för att betänka
sig. Också han vár en långsam man, och han
ville gärna överlägga med sig själv, innan han
handlade. Förgrämd och sörjande for han till
sitt hem, och med bitterhet tänkte han på, att
om han behållit dottern, utan att fråga, när hon
gående kom den långa vägen till sitt hem och
bad honom därom, då hade detta aldrig skett.

Men när Ola Persson och hans hustru rest,
och alla visste, att begravningen var utsatt till
söndagen, då var det, som om människorna börjat
vakna. Då började de också att tala, och allt
vad som förut endast viskats man och man
emellan, det sades nu högt, och de, vilka förut fruktat
för sina egna tankar, klädde dem nu i ord och
fruktade icke. Det visade sig då,att ingen trodde,
att Elin dött en naturlig död. Alla anklagade Inga
Persdotter, och ehuru ingen fritog Nils Tufvesson
för delaktighet i brottet, dömde de honom dock
milt. Över traktens betänksamma, tunga och tröga
befolkning kom en hemsk fruktan, att rättvisa
icke skulle bli skipad. Det syntes alla som en
stor ogärning, i vilken var och en hade del, om
den döda nu skulle begravas, utan att något blivit
gjort för att finna gärningsmannen. Allt vad som
kommit i dagen, när Elin blev funnen och svept,
var i vars mans mun, och alla väntade, att den
rätte mannen skulle komma och föra allas talan
i en rättvis sak.

»Gud kan icke tillåta sådant», tyckte de. »Gud
som skapat världen och givit oss lagar och
budord, kan ej vilja, att detta oerhörda skall ske.
Han kan ej vilja, att begravningen får försiggå
i lugn. och ogärningsmannen sedan sitta i ro och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free