- Project Runeberg -  Tvångströjan /
118

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på mer än ett dussin olika sätt. Pass på, morska upp er
nu, för nu kommer det!»

Med dessa ord öfvergick jag helt enkelt från kvart till
ters, och då han häftigt tog ett steg tillbaka och
parerade, återgick jag till kvarten och rände värjan genom
bröstet på honom. Pasquini förstod, att hans sista stund
var inne, släppte sitt tag i lifvet, begrafde ansiktet i
gräset, skälfde till ett ögonblick och låg stilla.

»Er herre kommer att få fyra drängar mindre i kväll»,
sade jag till de Villehardouin just som vi började vår
fäktning.

Och en sådan fäktning! Gossen var rent af löjlig. I
hvilken landtlig fäktskola han lärt sig konsten, kunde man
knappt tänka sig. Han bar sig rent af åt som en pajas.
»Här gäller det att gå raskt till väga och utan
raffinemang», tänkte jag, medan hans röda hår tycktes låga af
raseri och han ansatte mig som en galning.

Men tyvärr, det var hans pajasaktighet, som blef min
olycka. Då jag hade lekt med honom och skrattat åt
honom i några sekunder för att han var en sådan
klumpig björn, blef han så ursinnig, att han glömde den
smula fäktkonst han kunde. Han lyfte värjan i högsta
hugg, som om den varit ett slagsvärd, lät den hvina
genom luften och falla ner på min hjässa. Jag blef
häpen. Aldrig hade något sådant händt mig. Han
blottade sig helt och hållet, och jag kunde ha ränt värjan
i honom på fläcken. Men som sagdt, jag var häpen, och
min nästa förnimmelse var smärtan, då den klumpige
bondlurkens klinga genomborrade mig och han trängde
in på mig som en rasande tjur, så att hans värjfäste
trycktes in i min sida och jag föll baklänges.

I fallet såg jag det oroliga uttrycket i Lanfrancs och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free