Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Värmeöverföring i ångpannor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR. VÄRMEÖVERFÖRING-
301
Värmeöverföring i ångpannor.
Värmet överföres från fyr. och förbränningsgaser till ångpannan dels genom förut
omnämnd strålning, dels genom ledning (eller rättare s. k. konvektion). Värmestrålningen
sker i huvudsak från den heta fyrytan och de varma murytorna och följer
Stefan-Boltzmanns lag, vilken uttryckes genom ekvationen
_\ 100 / \ 100 / _
i vilken
Ws = strålning svärmet i Cal. pr m2 strålande yta och timme, A = den strålande
ytan i m2, C = en s. k. strålningskonstant, T = en s. k. vinkelkoefficient, = den
strålande ytans temperatur och t2 = den bestrålade ytans, d. v. s. pannplåtens
yttertem-peratur.
Vid ångpannor kan C i allmänhet sättas = 4. Vinkelkoefficienten (f är vanligen
rätt svårbestämbar. Om den bestrålade ytan vore en halvsfär runt omkring den
strålande ytan skulle T vara = 1. Eftersom emellertid den bestrålade ytan ej alltid kan
upptaga alla värmestrålar från den strålande ytan är <p vanligen 0.5—l.o, alltefter
panntyp och förbränningsrummets konstruktion.
Den största- delen av förbränningsvärmet överföres till pannan under gasernas
strömning längs och tvärs ångpannans värmeupptagande ytor. Teori och erfarenhet
säga oss, att denna värmeöverföring från gaserna till ångpannan blir så mycket
kraftigare, ju hastigare gaserna tvingas igenom, liksom även, vilket i viss mån är analogt, ju
större motstånd pannan utövar mot gasernas strömning. Ångbildningen ökas på grund
härav vid forcerat drag. Värmeöverföringen visar sig även starkare om gaserna strömma
mer eller mindre vinkelrätt mot i gasvägen inlagda vattentuber, såsom fallet är vid
vattenrörpannor, än om gaserna strömma invändigt genom tuber. I förra fallet orsakas
ock vid samma hastighet större motstånd än i senare fallet.
Värmeöverföringen till ångpanneplåten genom rökgasernas strömning kan uttryckas
av ekvationen
= a • A (^ —t2),
i vilken
= lednings- eller konvektionsvärmet i Cal. pr m2 yta och timme, A den av
gaserna bestrukna ytan i m2, a en konstant, som varierar efter de här ovan antydda
lagarna, tr gasens och t2 plåtens temperatur, a är synnerligen föränderlig och ligger
vanligen mellan gränserna 10 och 60.
Sedan värmet på detta sätt överförts till pannplåten röner det i allmänhet ganska
ringa motstånd vid strömningen genom plåten och från plåten till vattnet, om det gäller
själva pannan, eller till ångan, om det är fråga om överhettaren. Det huvudsakliga
motståndet ligger så gott som alltid mellan rökgaserna och plåten och man bör därför sträva
efter att i möjligaste mån minska detta motstånd, vilket just sker genom att öka gasernas
hastighet och motståndet mot deras strömning. Typiska exempel på dessa
ansträngningar äro de sedan många år gängade tuberna i lokomotivpannor. Genom att utbyta
de vanliga släta rökgastuberna mot på ett eller annat sätt gängade dylika, har man
nämligen lyckats att i ganska betydlig grad öka värmeöverföringen. Att dylika tuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
