- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
677

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorns utveckling till 1876 - Maskiner med kompression

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRBRÄNNINGSMOTORN TILL 1876. MASKINER MED KOMPRESSION.

677

bränningsmotorn sådan densamma skulle nå sin fulla utveckling. Han framlägger i
detta arbete en teoretisk grund för värmemotorerna och i slutet av sin uppsats går han
att diskutera de praktiska resultat man kan draga av teorien samt granskar därvid
även användbarheten av »permanenta gaser» för utveckling av eldens rörelsekraft. Denna
undersökning är högst intressant.

»Man har», säger han, »flerfaldiga gånger försökt att låta värmet inverka på
atmosfärens luft för alstrande av rörelsekraft. I förhållande till vattenånga bjuder denna
gas för- och nackdelar, vilka vi skola undersöka.» Bland dessa anföres bland andra:
»Vattenångan kan endast bildas med hjälp av en ångpanna, under det att den
atmo-sfäriska luften omedelbart kan upphettas genom en i densamma företagen förbränning.
Man skulle på detta sätt förebygga en betydande förlust ej blott av värmeämne utan
framför allt av dess temperatur. Denna fördel tillhör uteslutande den atmosfäriska
luften. De andra gaserna erbjuda icke densamma och vore t. o. m. svårare att upphetta
än vattenånga.»

»För att meddela luften en stor volymändring och genom denna utvidgning
frambringa en stor temperaturändring blir det nödvändigt att använda densamma under
starkt tryck; man måste alltså före upphettningen sammanpressa luften medelst en
luftpump eller något annat medel.»

Det är högst anmärkningsvärt huru klart Carnot här ser principen för
förbränningsmotorn, en princip som därefter fullt klart uppfattats först på 1860-talet. Carnot
tilllägger att »användning av atmosfärisk luft för utvecklande av eldens rörelsekraft skulle
i praktiken erbjuda mycket stora om ock kanske icke oövervinneliga svårigheter; lyckas
det att övervinna dessa så skulle den otvivelaktigt visa en anmärkningsvärd
överlägsenhet över vattenångan». Vi få senare tillfälle att konstatera riktigheten av denna
Carnots spådom.

Redan år 1838 konstruerade engelsmannen Barnet en maskin i vars arbetscylinder
gas och luft infördes av en pump under den del av varvet då kolven hos. en på vanligt
sätt konstruerad kolvmaskin gick in i cylindern. Under sista delen av kolvslaget
komprimerades denna gasluftblandning för att i dödpunkten antändas och vid det följande
kolvslaget expandera. Man skulle kunna kalla maskinen för en slags primitiv
tvåtakt-motor. Tändanordningen var sinnrikt utförd med öppen låga och tändkran. Vad som
vid denna maskin särskilt väcker intresse är gasluftladdningens kompression, ty i denna
ligger möjligheten att vid en icke atmosfärisk förbränningsmotor uppnå en tillräckligt
god verkningsgrad. Barnet synes dock ej hava förstått att denna hade någon betydelse,
ty han omnämner ej ens kompressionen i sin patentskrift. Sannolikt har densamma
kommit med såsom något oundvikligt vid det konstruktiva genomförandet av maskinen.

Den förut omnämnde urmakaren Reithmann i München hade före sin atmosfäriska
maskin år 1852 byggt en maskin för drift med vätgas, en gas för vilken uppfinnarna
under 1850- och 1860-talen visade mycket stort intresse. I denna maskin förbrändes
en blandning av vätgas och luft, vilken blandning av pumpar komprimerades till 2 å 8
kg/cm2. Förbränningsprodukterna fingo därefter verka på en kolv. År 1858 ombyggde
Reithmann maskinen för drift med lysgas. Uppgiften att pumparnas komprimering av
gasen och luften varierades mellan 2 och 8 kg/cm2 tyder därpå att Reithmann studerade
kompressionens inflytande, en förmodan som finner stöd i hans senare arbeten, varom
mera nedan.

År 1858 föreslår en fransman vid namn Degrand i ett av honom uttaget patent att
ej, såsom dittills varit brukligt, komprimera gas och luft för sig i särskilda pumpar, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free