Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart hennes förädlande inflytande. De råaste folken
egna på långt när ej barnen den omvårdnad, som vi
till och med hos djuren kunna iakttaga; så t. ex. äro
barnmord och likgiltigheten för eget kött och blod
hos folken på denna ståndpunkt någonting allmänt
och gå stundom till en sådan grad, att t. ex. hos
puristammen i Brasilien ett i elden fallet barns
plågor hos modern endast framkallade ett vidrigt
skratt. Denna känslolöshet lemnar dock småningom
rum för mildare känslor, i synnerhet der, hvarest en
vänlig natur genom en ymnigare tillgång på födoämnen
gör det möjligt för ett större antal menniskor att
vistas på samma fläck. De vilda stepp- och kustbornas
barn lemna helt enkelt föräldrarnas lägerplats, så
snart de äro i stånd att genom egna krafter skaffa
sig sitt lifsuppehälle; hos de nordamerikanska
indianerna deremot, liksom hos alla folk, som stå på
samma kulturgrad, behandlas barnen med stor omsorg,
emedan man i dem ser sin ålderdoms stöd. Barnen visa
också i sin tur föräldrarna den lifligaste tacksamhet,
och aktningen för ålderdomen blir en dygd, hvars
kränkande straffas som det svåraste brott.
Så länge familjerna ännu lefva skilda från hvarandra,
uppstå sällan anledningar till kif och strid. Ingrepp
i hvarandras rättigheter kunna så mycket mindre
förekomma, som de ömsesidiga förhållandena genom
familjfaderns oinskränkta makt äro på förhand på det
noggrannaste reglerade. Vi se derför, i synnerhet hos
nomadfolken, ömsesidigt undseende och en höflighet,
som hos mongolerna är till den grad utbildad, att
endast den spanska etiketten kan dermed jemföras. Om
jägarfolken under sitt råa lefnadssätt ej kunna
omgifva sig med ett dylikt ceremoniel, uppträder
dock snart äfven hos dem en samhällsanda, som
reglerar de ömsesidiga anspråken och anvisar hvar
och en hans bestämda plats. Ålder, färdigheter,
härkomst äro de hjelpmedel, hvarigenom mannen kan
förvärfva sig en högre ställning; qvinnan deremot
förblir i den beroende ställning, hon en gång fått
sig anvisad. Barnens uppfostran går snart åt skilda
håll. Endast under de första åren äro både gossar
och flickor lemnade i moderns vård. Men så snart
gossen är tillräckligt stark att kunna handtera bågen
eller sköta åran, börjar han öfva sig i vapenyrket
och de färdigheter, som för lifvets uppehållande
äro oundgängligt nödvändiga, i fiske, jagt, rodd,
ridning o. s. v. Flickorna stanna i kojan, der de
af modern undervisas i de mångahanda färdigheter,
som skötseln af ett hushåll fordrar. Hos jägarfolken
och de stammar, som ofta föra krig, är ynglingarnas
inöfvande i vapen en af de vigtigaste allmänna
angelägenheterna. Det afslutas med stora festligheter
och ingriper djupt både i det religiösa och politiska
lifvet.
Om, såsom väl ej låter bestrida sig, menniskans högsta
förädling endast kan uppnås genom den vexelverkan,
som eger rum inom familjen, måste qvinnans ställning
som maka och moder, som uppfostrarinna och ledarinna
af hushållsbestyren vara af den största vigt. Mannen
kan bland män öfva sina anlag och utbilda sina
färdigheter: förstånd, snille, mod, kraft,
skicklighet, ihärdighet, med ett ord alla dessa
gåfvor, som romarna sammanfattade i ordet virtus;
men der det sköna, det behagfulla inträder i lifvet,
der blicken skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
