Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coxwells och Gypsons misslyckade nattliga luftfärd - Coxwells uppstigning från Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af balongen drog hastigt ihop sig, och denna
rörelse fortgick uppåt. Gypson ropade genast:
»För Guds skull, hvad har händt?» Coxwell
svarade: »Ventilen! Vi äro förlorade!» I samma
ögonblick började balongen falla med en förfärlig
hastighet. Allt, som möjligen kunde, kastades
öfver bord för att lätta balongen, men det hjelpte
ej. Ovädret rasade fruktansvärdt öfver våra hufvuden,
och för att råga måttet af dessa ögonblicks fasor
kommo vi midt in bland fyrverkeripjeserna, som
hväsande genomforo luften, och några ännu glimmande
rakethylsor fastnade i tågverket. Blixtarna ljungade
omkring oss, och hela balongen började snart darra
och bäfva.
»Huru länge fallandet varade, är mig omöjligt att
säga; dock måste det ha räckt i minst två minuter. Vår
räddning tillskrifver jag endast den omständigheten,
att balongens öfre nätverk ej brast, utan omslöt
sidenet i form af en solfjäder, som tjenade oss till
fallskärm. Vi sågo nu husen i London, hvilkas tak
tycktes rusa rakt på oss, och i nästa ögonblick,
då vi sköto förbi en takås, ropade vi alla med en
mun: »Håll fast honom!» Stöten, då vi föllo till
marken, var förfärligt häftig; vi slungades samt
och synnerligen ur gondolen in i nätverket, som så
omsnärjde oss, att vi i början ej kunde röra oss,
och hade vi fallit i Thames, skulle vi säkerligen
ej kunnat rädda oss. En stor folkmassa samlade sig
genast, och vi befriades snart ur vår fångenskap. Så
underbart det än kan synas, blef dock ingen allvarsamt
skadad; sönderrifna kläder, stukade hattar samt några
skråmor och blånader voro de enda följderna af vårt
fall från en höjd af mer än 7 000 fot.»
Coxwells uppstigning från Leipzig. Betecknande för
hela luftseglingen är, att vårt intresse derför, från
det ögonblick det visat sig, att menniskor kunna
uppstiga i balong och till en betydligare höjd,
hufvudsakligen underhålles af de olyckshändelser,
som tid efter annan drabba luftseglarna. Alla
lyckligt aflupna luftresor, med undantag af
den första och den längsta samt dem, som ega ett
särskildt vetenskapligt eller annat intresse, hafva
för alla andra än deltagarna sjelfva mycket litet,
som fängslar. Uppstigandet sjelft är högst enkelt och
erbjuder ej den tänkande åskådaren något synnerligt
nöje; mängden känner sig kittlad af tanken på en
möjlig olycka och betraktar luftseglaren ungefär
på samma sätt som lindansaren: båda kunna ju bryta
halsen af sig.
Helt annat måste dock det intryck vara, en sådan färd
gör på dem, som anförtro sig åt sidenblåsan och med
gondolen uppstiga i luftoceanen. Vi skola här meddela
en skildring af en sådan resa, som under Coxwells
ledning 1851 företogs från Leipzig, hufvudsakligen
för att visa, hvilket intryck det ovanliga förmår
göra på fantasin. Berättaren är en af deltagarna,
dr W. Hamm i Wien.
»Balongen (fig. 123) höll i höjd 60 och i omkrets 118
fot, hade ett kubikinnehåll af 32 000 kubikfot, gondol
med rum för fyra personer och fyldes på gasverkets
gård med ungefär 24 000 kubikfot lysgas. Sedan
förhållandet mellan ballasten och balongens bärighet
blifvit sorgfälligt afvägdt, gaf hr Coxwell kl. strax
efter 5 signal till affärd, och balongen sköt hastigt
upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
