Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den flogistiska teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefskapet Munster, företog han efter erhållen
sorgfällig uppfostran ännu helt ung resor i
Frankrike och Schweiz och uppehöll sig en längre
tid i Genève. Men det oroliga tillståndet i hans
fädernesland, hvarigenom han lopp fara att förlora
sin förmögenhet, kallade honom tillbaka, och nu vände
han sig först till Oxford och sedermera till London,
der han i synnerhet egnade sina krafter åt det kort
förut inrättade lärda samfundet Royal society. Här
dog han ock 1691 som president för detta samfund,
lemnande om sig det berömliga vitsordet att hafva på
det mest högsinnade och oegennyttiga sätt offrat sina
krafter för det ädlaste mål. Sin största betydelse
har Boyle derigenom, att han, liksom Bacon, hvars
dödsår sammanfaller med Boyles födelseår, vid all
naturforskning tog experimentet till utgångspunkt och
rättesnöre. Med hans varsamma natur var det oförenligt
att strax uppställa nya, ovissa antaganden, der han
insåg, att de gamla ej längre hölle streck. Noga
bepröfvade, faktiska rön voro för honom den enda
grundval, hvarpå de deraf med nödvändighet dragna
slutföljderna sedan skulle sjelfva resa sin bygnad,
och de experimentala kunskaper, hvarmed han riktade
det fysiska och kemiska vetandet, buro äfven i en
senare tid den herligaste frukt.
Det var Boyle, som först fäste uppmärksamhet på
den egenskap hos gaser, som vanligen kallas den
mariotteska lagen. Vidare har han ganska riktigt
funnit, att så väl genom andningsprocessen som vid
förbränning någonting ur luften förtäres, äfvensom
att vid metallernas oxidering den bildade rosten
väger mera än den förut befintliga metallen. Han var
således ganska nära den riktiga förklaringen af kemins
vigtigaste process, men att draga den yttersta,
afgörande slutsatsen af de sorgfälligt gjorda
iakttagelserna var i följd af hans försigtiga, för
tvifvel benägna skaplynne mera, än han vågade. Boyle
hade frigjort sig från sin tids irrmeningar, men, i
högsta grad anspråkslös, nöjde han sig med de gjorda
iakttagelserna, i stället för att på dem grunda system
och hypoteser, som han i följd af iakttagelsernas
då varande ståndpunkt befarade möjligen ej skulle
komma sanningen närmare än de antaganden, han funnit
vara falska. Då vi emellertid hos en så samvetsgrann
forskare påträffa en utbildad teori om den kemiska
frändskapen, böra vi derför genast ha anledning att
sluta, att endast ett rikhaltigt förråd af sorgfälligt
pröfvade iakttagelser kunnat förmå honom att uppställa
en sådan, och denna teori, för hvilken vi här ej
kunna närmare redogöra, hvilar i sjelfva verket på en
så riktig uppfattning af de gjorda observationerna,
att hon i det väsentliga öfverensstämmer äfven med
nutidens åsigter.
Denna Boyles teori, som tidigare än någon
annan ger oss en sant vetenskaplig, omfattande
kemisk öfverblick, blef af högsta vigt så väl för
beskrifningen af de olika kemiska grupperna: alkalier,
syror och salter, och uppdragandet af gränserna
emellan dem som äfven för det analytiska bestämmandet
af dessa ämnens beståndsdelar, i afseende hvarå Boyle
visade, att man af de färgförändringar, fällningar
m. m., som framkallades genom olika lösningars
ömsesidiga inverkan, mången gång kunde med säkerhet
sluta till dessa lösningars kemiska beskaffenhet. Men
liksom Boyle i alla afseenden visade sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
