Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare qvantitativa kemin - Elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett element, en enkel kropp blir efter denna
nyare uppfattning hvarje sådant ämne, som genom ingen
mekanisk, fysisk eller kemisk behandling kan visas
vara sammansatt af två eller flera olika beståndsdelar
och i sitt kemiska förhållande till andra ämnen
beter sig likartadt med sådana kroppar, hvilkas
elementära art förut blifvit ådagalagd. Sistnämda
vilkor är så till vida af vigt, som genom behörigt
aktgifvande derpå man i ett eller annat kemiskt ämne
med vissa bestämda egenskaper kan med säkerhet antaga
närvaron af någon ny enkel kropp, äfven om någon
metod att framställa honom i isolerad form ännu ej
blifvit utfunnen. Om t. ex. i något mineral ett ämne
upptäcktes, som läte förena sig med kiselsyra till en
med särskilda egenskaper utrustad, alla förut kända
olik kemisk kropp, och som i afskild form visade sig
ega den kemiska hufvudkarakter, som är utmärkande för
jordarternas familj, skulle man vara fullt berättigad
att inordna det i denna familj, ehuru det tydligen ej
kunde vara någon af hennes förut kända medlemmar. Och
då man nu vet, att jordarterna äro föreningar mellan
syre och vissa metaller, skulle man vidare kunna anse
en syrehalt hos det nya ämnet vara fullt bevisad och
följdriktigt ha rätt att sluta till upptäckten af ett
nytt element, en s. k. jordmetall, såsom aluminium,
beryllium o. s. v., äfven om man ej lyckats frambringa
honom i metallisk form.
Elementen. Vi känna redan några och sextio sådana, ej
vidare kemiskt delbara enkla kroppar. Man indelar dem
efter deras utmärkande fysiska och kemiska egenskaper i två
hufvudklasser: metaller och metalloider,
af hvilka de förra utmärkas derigenom, att de ha
en egen s. k. metallglans samt förmåga att leda
elektricitet och värme, hvilka fysiska egenskaper
metalloiderna sakna eller endast i ringa grad
besitta. Emellertid är gränsen mellan metaller och
metalloider så svår att bestämma, att man i fråga
om flera enkla kroppar stannar i villrådighet, hvart
de rättast böra räknas. Metallerna kunna fördelas i
lätta metaller, hvilkas egentliga vigt ej öfverstiger
fem gånger vattnets, och tunga, som ha en större
egentlig vigt. De lätta metallerna innehållas i de
s. k. alkalierna, de alkaliska jordarterna och de
egentliga jordarterna. De förekomma ej i naturen
gedigna och äro i följd af sin starka frändskap
till syret mycket svåra att framställa i metallisk
form. De tunga metallerna, som kunna fördelas på åtta
familjer, äro lättare att reducera och derför mera
bekanta. Många ibland dem förekomma gedigna. Man
delar dem äfven i ädla metaller och oädla,
allt efter som de mer eller mindre rent förmå bibehålla
sin metalliska natur.
Vi vilja nu i ordnad följd uppräkna alla elementen,
med bifogande inom parentes af det för hvarje
element för korthetens skull begagnade, från
begynnelsebokstaven till dess latinska namn
förnämligast härledda kemiska tecken jemte
eqvivalentvigten.
Af metalloiderna äro följande i sitt fria tillstånd,
somliga alltid och de öfriga åtminstone vid vanlig temperatur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
