Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kadmium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgodogörande lönar sig bäst i Schlesien och ger
der varande zinkhyttor en ganska artig biförtjenst,
alldenstund 1 centner kadmium ännu stundom gäller
vid pass 690 rdr.
Upptäckten af kadmium och ådagaläggandet af dess
metalliska natur skedde nästan samtidigt, år 1818,
af Strömeyer i Hannover och Hermann i Schönebeck, Till
sina egenskaper ligger det emellan zink och tenn. Det
har en starkt glänsande, tennhvit färg och är så
mjukt, att det äfven i köld kan uthamras. Utsatt för
luften, oxideras det småningom på ytan, som då antar
en blygrå färg. I handeln förekommer det vanligen
i form af små, tunna, gjutna stänger om ungefär
2/.? fots längd.
Metallens utvinnande sker vid zinkverken sannolikt
endast medelst distillering, ty hans afskiljande
på våta vägen synes vara en mera omständlig
operation. Först nämda metod grundar sig derpå,
att metallen redan vid en temperatur, då zinken
visserligen smälter, men ännu ej antar gasform,
förflygtigas i form af brungula ångor, som sålunda
utgöra den först erhållna distilleringsprodukten
och i blandning med zinkoxid och zinkstoft afsätta
sig i förlaget som en pulverformig massa. Denna massa
uppsamlas och distilleras å nyo, blandad med kol, i
små jernretorter vid så lindrig hetta, att zinkdelarna
stanna qvar, medan kadmiummetallen afsätter sig i
flytande form och stelnar i de af jernbleck bestående
förlagen. När emellertid zinken här ej förekommer
som oxid, utan som metallstoft, kan man ej förekomma,
att en del af detta ämne släpas med kadmiumångorna,
och man måste då för erhållande af en nöjaktigt ren
kadmiummetall flera gånger omdistillera honom.
På våta vägen erhålles denna metall genom att i en
syra antingen upplösa nyss nämda distilleringsalster,
eller ock rå galmeja, samt i den ännu sura lösningen
inleda vätesvafla, som då ej utfäller zinken, men väl
kadmium i form af gul svafvelmetall, och just denna
fällning var det, som föranledde upptäckten af den
förut okända metallen. När hon sedan behandlas med
koncentrerad saltsyra, erhåller man en lösning af
klorkadmium, hvarur genom tillsats af ett kolsyradt
alkali kolsyrad kadmiumoxid utfälles som ett hvitt
olösligt pulver. Genom dess torkning och glödgning
utjagas kolsyran, och den nu återstående rena
kadmiumoxiden blir slutligen på förut angifna sätt
reducerad och öfverdistillerad.
Skada blott, att det höga priset på denna egendomliga
metall inskränker hans tekniska användbarhet inom
så trånga gränser. Omfånget af denna användbarhet
synes för öfrigt ännu ej vara fullt utredd. I rätt
proportion sammanknådad med qvicksilfver, bildar
han ett ganska godt tandkitt, ett amalgam, som,
ännu mjukt, intryckes i den ihåliga tanden, der det
sedan blir mycket hårdt. Svafvel kadmium bildar en
af målare i olja omtyckt, utmärkt vacker och varaktig
gul färg, kallad briljantgult, jaune brillant,
som äfven fästes på silke och nyligen dessutom börjat
användas för att ge toalettvål (s. k. honungstvål)
en vacker gul färg, hvilken tillredes sålunda, att
pulvret finrifves med olja och sedan inröres i den
varma tvålmassan. Man må dock ej föreställa sig,
att redan hos det svafvelkadmium, som utgör en
mellanprodukt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
