Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kadmium - Kobolt, nickel och nysilfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kadmiumberedning på våta vägen, nyss nämda färgprakt
gör sig fullt gällande, ty det innehåller då
vanligen små inblandningar af svafvelkoppar
eller andra ämnen, som göra färgen mer eller
mindre dunkel. Vid färgberedningen måste man
alltså använda ren kadmiummetall, som löses i
någon syra och sedan utfälles med vätesvafla. Det
rena svafvelsyrade saltet är ett läkemedel vid
ögonsjukdomar. Fotograferna ge jod- och bromkadmium
företräde framför andra jod- och brommetaller, emedan
de äro lättlösta i alkohol och eter, väl bibehålla
sig och ej färga kollodium.
Denna metall utgör emellertid ännu allt jemt endast
en metallurgisk biprodukt, och det fordras stora
massor affall, zinkstoft o. s. v., för att genom
dessas flera gånger förnyade reduktion medelst kol och
distillering den del af den lilla kadmiumhalten, som
man sålunda förmår afskilja, ej må blifva någonting
allt för obetydligt. Derigenom att zinkstoftet
blifvit en handelsvara, kan man nu lättare än förr
göra sig af med affallen vid zinktillverkningen och
häraf förklaras, att kadmiumtillverkningen blifvit
eftersatt och hennes handelsvärde ökats.
Genom sina legeringar har denna metall i våra dagar
tillvunnit sig ett nytt tekniskt intresse. Med
några metaller, hvaribland särskildt guld, koppar
och platina, bildar kadmium, ehuru sjelft mjukt och
sträckbart, endast hårda och ganska spröda legeringar,
men deremot med bly, tenn och silfver legeringar,
som äro smid- och sträckbara. Det egentligen nya,
förut obekanta ligger dock deruti, att kadmium,
såsom beståndsdel i vissa legeringar, ger dessa en
lättsmältlighet, hvarmed man förut i den vägen ej
haft någonting jemforligt, och sålunda gjort den
vismutmetall, som var en väsentlig beståndsdel i
de förut begagnade s. k. lättsmälta legeringarna,
öfverflödig. En legering af 8 delar vismut, 5 delar
bly och 3 delar tenn smälter vid 94 V» grader, en
annan af 2 delar vismut, 1 tenn och 1 bly vid 94,
samt en tredje af 5 delar vismut, 2 tenn och 3 bly vid
91,7 grader. Smältpunkterna för dessa tre legeringar
ligga således redan under vattnets kokpunkt, men
genom att utbyta vismut mot kadmium kunna dessa
smältpunkter nedbringas ända till 70 och till och med
63 grader, hvarvid derjemte är att märka, att dessa
ytterst lättsmälta legeringar stelna till en fast,
smidig och filbar metallmassa. Denna större eller
mindre lättsmältlighet är emellertid en egenskap,
som ej sällan visar sig hos metallegeringar,
men ännu ej kunnat nöjaktigt förklaras. Att
för galvanoplastiska ändamål, för gravörerna,
för tillverkning af stereotypplåtar o. s. v. en
metallmassa af denna art, hvars lättsmältlighet till
och med Öfverträffar lackets, måste blifva till mycken
nytta, är sjelfklart.
Kobolt, nickel och nysilfver.
Kobolt och nickel äro två med hvarandra nära
beslägtade och förbundna vänner. Begge ha de haft
samma öde att först länge vara okända och sedan,
såsom sjelfva namnen antyda, bli illa misskända,
men dock slutligen bryta sig en bana i den tekniska
verlden samt der komma till heder och anseende. I
följd af olika inre fallenhet har dock deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
