Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den leblancska metoden - Det kemiska förloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan ugn igångsatt, d. v. s. försatt i glödning,
fortfar beskickningen dag och natt, så länge ugnen
ej tager skada och behöfver repareras. Huru mycket en
ugn kan mottaga i hvarje beskickning och huru lång tid
han behöfver till smältningen, beror på hans storlek
och om det tillsatta materialet består af krita
eller kalksten. En ugn af de angifna dimensionerna
hör till de största och kan på en gång beskickas
med 17 till 20 centner, hvilka fordra ungefär fyra
timmar till bearbetning. Andra fabriker deremot
arbeta med mycket mindre ugnar, som endast rymma
omkring 3 1/2 centner i gången och ombeskickas hvarje
timme. Beskickningsmassan instjelpes först i ugnens
bakre ända, som är längst från elden och förvärmes
här, medan ett föregående parti bearbetas i ugnens
främre, varmare afdelning. Sedan detta rum blifvit
utrymdt, framskjutes den bakom liggande massan
och nytt material inmatas i hennes ställe. Eldens
inverkan på massan är nu i första hand den, att
hennes yta kommer i smältning; då detta inträffat,
vändes hon med skyfflar, hvarpå ugnen tillslutes och
hettan uppdrifves allt högre, tills allt sammans
smälter ihop till en degartad massa och börjar skjuta
upp blåsor, som springa sönder och förbrinna med små
blå lågor. Det förbrinnande är koloxidgas. För att
befordra den kemiska processen, börjar man nu röra
om och genomarbeta massan. Efter hand bli de små blåa
lågorna, som i början äro mycket lifliga och talrika,
allt svagare och färre, och man afbryter då processen,
innan de helt och hållet försvinna, emedan detta är
fördelaktigt för ett godt resultat. Den ännu alltid
degiga massan rakas ur ugnen ned i under honom
anbragta jernlådor, der hon snart hårdnar till en
svart stenartad kropp, den s. k. smältan.
Det kemiska förloppet. Fråga vi nu, hvilken förändring
den store kemiske hexmästaren värmet åstadkommit
i denna blandning af glaubersalt, kalk och kol,
är svaret ej så enkelt, enär förloppet är mycket
inveckladt och, trots mångfaldiga försök, ännu
ej fullt förklaradt. Öra svafvelsyradt natron och
kolsyrad kalk utbyta sina beståndsdelar, uppstår
utom svafvelsyrad kalk (gips) det önskade kolsyrade
natronet, och i sjelfva verket bildas äfven en del af
saltet på denna direkta väg. Men en annan och större
del bildas på följande sätt. Kolet får i glödhettan
ett så starkt begär efter syret, att glaubersaltet
förlorar sin halt deraf och derigenom reduceras till
svafvelnatriurn. Detta träder genast i vexelverkan
med kalken, som måste afstå hela sin halt af kolsyra
och syre åt natrium, hvilket härigenom fullständigt
förvandlas till kolsyradt natron. Men det öfvergifva
kalcium finner en ny bolagsman i det likaledes
öfverblifna svaflet, och båda bilda tillsammans
svafvelkalcium, som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
