Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasmassans förarbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftjernet förses med en droppe glasmassa, som
anbringas på det åsyftade stället af föremålet,
hvarvid hon ögonblickligt häftar fast. Har t. ex. en
butelj blifvit blåst och skall skiljas från pipan,
fästes förut nafveljernet vid buteljens botten och
bildar nu handtaget, hvarmed han hålles, medan de
genom pipans frånskiljande uppkomna skarpa kanterna
kring buteljmynningen smältas runda. Samma tjenst
gör äfven nafveljernet vid de färdiga glaskärlens
förflyttande till kylugnen. Slutligen lossas det
sjelft genom beröring med ett kallt jern och ett
lätt slag, och derigenom uppstår det sträfva och
skarpkantiga ställe, nafveln, som man ofta finner
på bottnen af simplare glasvaror.
Den bästa föreställning om arbetenas fortgång
och riktiga anordning för framställande af mera
sammansatta hålglasartiklar lemna oss fig. 269–276,
som åskådliggöra formningen af ett vinglas. Fig. 269
afbildar det första skedet, då glasämnet blifvit
med pipan »anfångadt». Detta uppblåses sedan till en
päronformig kolf, som med sin nedre del tryckes mot
valsplåten, hvarigenom han erhåller den form fig. 271
utvisar. Deraf skall nu hålglaset framställas. Foten
formas af en mjuk, massiv glaskula, som man fasthäftar
i bottnens midt (fig. 272) och med tillhjelp af
tången och dubbelsaxen vidare bearbetar, allt under
ständig kringvridning af pipan på glasblåsarbänken
(fig. 277). Sedan foten antagit den i fig. 273
angifna formen, fastsättes åter efter uppmjukning
vid dess undre del en ihålig kula af tjockt glas,
som afspränges på det sätt, att ett stycke med
det utseende fig. 274 utvisar blir vidhäftande. Om
så befinnes nödigt, uppmjukas den sålunda formade
glaskulan ännu en gång och kanterna utböjas med en
tång, tills den plana fotskifvan blifvit bildad
(fig. 275). Vid denna fästes nu nafveljernet, pipan
med den öfre delen lossas, hvarefter kanten uppmjukas,
utvikes och afjemnas med en sax, så att glasväggarna
få den åsyftade höjden. Slutligen bortbäres glaset
till kylugnen, der nafveljernet lossas.
På detta sätt, nämligen genom bänkarbete och
behandling med dubbelsaxen, kunna dock blott
rotationskroppar formas, ungefär som på en
svarfstol. Men om glaskulan ej uppblåses fritt, utan
den mjuka glasmassan tvingas att, medan hon utvidgas,
lägga sig utefter de inre väggarna af en hålform,
måste hon antaga dennas skapnad, och man kan då
åstadkomma hålglasvaror, som utanpå äro begränsade
af platta eller på flera sätt in- och utåt böjda
ytor, hvilka eljest endast genom gjutning eller fri
modellering kunna erhållas.
Formarna äro mestadels af trä, stundom likväl äfven,
i synnerhet för sådana glassaker, som skola ha skarpt
begränsade och alldeles jemna ytor, af messing. Formar af
gjutjern och lera förekomma äfven. Allt efter föremålets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
