Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosforns användning till elddon - Tillverkningen af tändstickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro af detta slag. Tändstickor utan all fosfor
finnas äfven, men ha ej vunnit stort förtroende.
Tillverkningen af tändstickor har i många afseenden,
dels i den mekaniska förarbetningen af virket,
dels i tändmassans fästande och sammansättning,
undergått talrika förbättringar. Vi skola ej trötta
läsaren med en undersökning af hvem som först utbytte
svaflet mot stearin eller vax och tillverkade de
första salongständstickorna, eller hvem som först
färgade tändsatsen röd eller blå o. s. v. Vi skola
hellre beskrifva, huru sjelfva stickorna formas,
huru tändmassan tillredes, fästes och torkas, samt
huru fabrikatet inpackas och försändes.
Stickornas formning har nu uppnått den högsta grad af
fullkomlighet. Genom ändamålsenliga maskiner har man
nu kommit så långt, att en arbetare kan tillverka tio
gånger flera väl formade, jemna och prydliga stickor,
än de otympliga pinnar man först begagnade.
I Sverige begagnas allmänt fyrkantiga stickor, men
utomlands äfven trinda eller mångkantiga. De senare
hyflas ur stockar och sönderskäras slutligen till
passande längd, eller ock dragas de på samma sätt
som metalltråd sålunda, att stocken i samma riktning
som vedens fibrer pressas mot en af skarpkantiga
hål genombruten stålskifva samt fattas med en tång
och drages igenom skifvan. I många fall tillverkas
stickorna särskildt och försändas till fabriker,
der de förses med tändsats och göras färdiga till
försäljning. Man använder till tändstickor ved af gran
eller asp, någon gång bok eller ceder. Hos oss brukas
uteslutande asp. Tillverkningen af våra fyrkantiga
stickor sker sålunda, att trästocken kringsvänges
under en tung knif af samma bredd som stickornas
längd. De derigenom erhållna banden af trä, hvilka
böra vara lika tjocka som stickorna, sönderskäras
sedermera med en maskin, så inrättad, att en knif
afskär banden vinkelrätt mot deras längd, hvarunder
de framflyttas för hvarje slag af knifven så långt,
att de afskurna stickorna blifva fullkomligt lika
breda, som banden voro tjocka.
För tillverkning af de askar, hvari man försänder
tändstickorna, skäres trästocken på samma sätt
genom svängning under en fastsittande knif,
hvilken dock ställes på det sätt, att träbladen
blifva tunna. Genom särskilda stift repas i bladen,
på samma gång de skäras, fåror, efter hvilka de kunna
vikas för askarnas hopsättning. Den snabbhet, hvarmed
en stock sålunda förarbetas till stickor eller till
blad för askarna, gränsar till det otroliga.
Sedan stickorna blifvit skurna, flyttas de genast till
torkrum för att befrias från fukt. Tändsatsen har
vid olika fabriker något olika sammansättning. Man
bereder först af lim eller senegalgummi, stundom
äfven af dextrin med vatten, en sirapstjock lösning,
som värmes till ungefär 50°. Deruti inröres fosfor,
och massan bearbetas genom rifning, tills all fosfor
blifvit likformigt och fint fördelad i massan. Nu
tillsättas under ständig omröring andra ämnen, såsom
metalloxider, färgade ämnen m. m., hvilka måste förut
vara ytterst fint pulveriserade. Dessa tillsatser
äro olika, såsom mönja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
