Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvelmetaller som färgämnen - Antimoncinober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sublimeringskolfvar af gjutjern, i hvilka det
småningom uppvärmes och slutligen upphettas. Härvid
sker då under antändning, stundom äfven under
explosion, den närmare kemiska föreningen mellan de
båda elementen. Så snart dessa fenomen börja synas,
betäcker man kolfven med en lerhjelm, förenar
denna med ett öppet förlag och förstärker elden till
rödglödgning, hvarvid föreningen blir fullständig
och den bildade cinobern jemte obundet svafvel
sublimerar. Cinoberångorna afsätta sig i hjelmen
och förlaget och bilda stråliga kristallskorpor af
mörkröd färg; dessa utbrytas nu och befrias från de
till äfventyrs medkomna svarta partierna, hvilka
åter beskickas vid en följande sublimering. De
goda, vackert röda styckena utföras till en del utan
vidare bearbetning såsom styckcinober i handeln, det
öfriga males mellan stenar två till fem gånger, allt
efter den finhetsgrad som åsyftas. Efter målning och
slamning raffineras varan ytterligare, d. v. s. kokas
i kalilösning, hvarigenom hon befrias från möjligen
ännu qvarvarande svafvel och derjemte erhåller en
lifligare färg. Sedan härefter cinobern flera gånger
tvättats och genom hetta torkats, är varan färdig.
Antimoncinober. Huru mycket formen har att betyda
på färgernas område, visar sig äfven vid svaflets
föreningar med antimon. Det enklaste förhållande,
hvari dessa element förena sig, är 3 atomer svafvel
på 1 antimon. Denna förening förekommer i naturen
under namn af spetsglans eller antimonium crudum
och har ett stråligt svartgrått utseende. På våta
vägen, d. v. s. genom att försätta en antimonlösning,
t. ex. klorantimon eller kräkvinsten, med svafvelväte,
svafvellefverlösning eller dylikt, erhåller man
samma förening som en orangefärgad fällning;
men vid en annan dertill mera lämplig behandling
erhåller man alldeles samma kropp vackert rent röd,
och denna art af svafvelantimon är det, som kallas
antimoncinober. Redan i förra århupdradet kände
man detta vackra, till rifning med olja och fernissa
särdeles användbara, i luft och solljus oföränderliga
färgämne, och helt nyligen har man börjat skänka det
ökad uppmärksamhet.
Om man upphettar en blandning af ett
undersvafvelsyrligt salt med en antimonlösning,
uppstår, i det saltet afger ena hälften af sin
svafvelhalt åt antimonmetallen, en fällning,
utgörande antimoncinober. För den fabriksmässiga
tillverkningen användes undersvafvelsyrlig kalk och
klorantimon. Man sammanbringar bådas lösningar i en
ståndare, upphettar under omröring blandningen med
ånga och afslutar arbetet, då fällningen antagit
den vackraste nyansen. Färgningen begynner med
halmgult, går från orange öfver i de röda tonerna
och blir slutligen, om hon får fortgå, brun och
nästan svart. Den röda fällningen tvättas och
torkas väl, hvaremot den öfverstående klara vätskan
ledes öfver kalksvafvellefver, hvarigenom å nyo
undersvafvelsyrlig kalk genast bildas, hvilken
begagnas till frambringande af en andra fällning
o. s. v.
Till denna klass af färgämnen hör äfven kadmium gult, jaune brillant,
som utfaller, då kadmiumlösning bringas tillsammans med en svafvelväte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
