Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrufångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har den ena sidans vågräta blad afskuret och den
motsatta sidans doldt. Han är således snarare ett
hjul med vingar eller blad än någon egentlig skruf.
Från propelleraxelns bakre ända begifva vi oss nu till
den främre, till sjelfva ångmaskinen. På större fartyg
måste denna sträcka förefalla icke kännare ganska
lång, men för tyngdens fördelaktiga fördelning kan
maskinen ej läggas annorstädes än nära midten. För
att förekomma rubbningar hvilar derför den långa
axeln i flera lager, sammansatta af flera stycken
och förfärdigade af godt gjutjern.
Propellern kan, som sagdt, ersätta skofvelhjulen
endast under det vilkor, att axelns kringvridning
sker 3-5 gånger hastigare än på en lika stark
hjulmaskin. Innan man förstod att gifva ångmaskinen
en så hastig pistongrörelse, hjelpte man sig med
kugghjulsutvexling. Man lät t. ex. maskinen drifva
ett stort kugghjul med den hos hjulmaskinerna vanliga
hastigheten och detta stora hjul gripa in i ett tre
gånger mindre, som satt på sjelfva propelleraxeln,
och vann derigenom tredubbel hastighet. Denna inrättning
har dock sällan blifvit använd, enär kugghjulsrörelsen
är särdeles bräcklig och förbrukar en betydlig del af
maskinkraften för friktionens öfvervinnande. Der
jernkugghjul ännu användas, förser man dem för
jemnare gångs skull med träkuggar, hvilka ock, då
de gå sönder, lätt kunna ersättas med nya, och gör
hjulringar och kuggar mycket breda, det vill säga,
man ställer tre, fyra alldeles lika hjul tätt bredvid
hvarandra och förenar dem till ett helt.
Nu för tiden brukas mest maskiner med kort och
hastigt pistongslag, hvilka verka direkt på
propelleraxeln. Denna måste då i sig innefatta vefven,
det vill säga ha den förut omtalade vinkel formen.
Vanligen användas då två cylindrar; för öfrigt
råder beträffande deras läge och öfriga anordningar
mycken omvexling. Utom maskiner med oskillerande
cylindrar, som här äro särdeles passande, förekommer
på smärre eller skarpt bygda fartyg den i fig. 175
afbildade konstruktionen. De lutande cylindrarna, som
erhålla sin ånga genom ett gemensamt, i två grenar
sig delande ångrör, äro fasta; deras kolfstänger gå
mellan gejder, och de med dem förenade vefstakarna
gripa om den vinkelformade axeln, som beskrifver en
temligen liten cirkel. Till rörelsens balanserande
är axeln försedd med ett svänghjul.
Något liknande, men ännu mera förenklade äro de så
kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
