Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyponautik, minor och torpeder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hyponautik, minor och torpeder. I krigsgudens
verkstäder kan mycket användas, och månget nytt fynd
inom vetenskapens och teknikens område, som blott
tycktes gagneligt för fredens behof, har förr eller
senare äfven måst tjena krigets. Så ha vi t. ex. i
den senaste tidens krig sett luftbalongen använd
till rekognosceringar och posttjenst, äfvensom den
elektriska tråden måst följa med som fälttelegraf
och i denna egenskap villigt lemnat den vigtiga
tjenst, man var berättigad att vänta af honom. Och
hvad jernvägarna beträffar, betraktas de ju vid
hvarje krig, som de uteslutande vore till för dess
skull. I det nordamerikanska kriget gjordes första
gången ett vidsträcktare bruk af den elektriska
telegrafen, och i de österrikiska och franska visste
preussarna att i lika hög grad tillgodogöra sig detta
hjelpmedel. Det elektriska ljusets oerhörda lyskraft
blef dessutom ofta använd i Amerika för rekognoscering
af fiendtliga positioner, t. ex. af flodstränder,
och för upptäckande af maskerade batterier. Det är
nämligen lätt begripligt, att kunskapande om dagen
i allmänhet är förenadt med stor fara, hvarför man
valde natten, då verkens och batteriernas besättningar
trodde sig säkra för dylika undersökningar. Försigtigt
färdades fartygen, försedda med professor Grants
lysapparat, utmed flodernas stränder. Fick man sigte på
en misstänkt punkt, föll apparatens lucka, och liksom
genom ett trollslag öfvergöts trakten af ett bländande
ljushaf. Äfven under det senaste tysk-franska kriget
voro de franska skeppen försedda med elektriskt ljus.
I begagnande af helvetesmaskiner, så kallade
torpeder, gjorde i synnerhet sydstatspartiet under det
amerikanska kriget det mesta då möjliga. Man skiljer
nu mellan två slags torpeder eller sjöminor, nämligen
försvars- och anfallsminor. De förra, som äro med
krut eller ännu kraftigare sprängämne fylda petarder
(sprängkroppar), äro i allmänhet flaskformiga, dock
har man äfven användt med stora laddningar fylda
jernlådor. Eedan 1773 visade amerikanen Bushnel,
hvad verkan kan åstadkommas genom sprängning: af
petarder, som under vattnet komma i beröring med en
skeppskropp. Äfven Fulton, som gaf dem namnet torpedo,
visade det samma för både Napoleon och Pitt, utan
att kunna vinna någon af dem för sin uppfinning. 1839
använde dem general Pasley för att spränga vraket af
den vid en bal kantrade och sjunkna Royal George. I
senare tider har kaptenen i tyska flottan Werner
genom sina försök fäst uppmärksamheten på, huru man
med obetydliga sprängladdningar kan erhålla stora
resultat.
Som bekant, användes dylika försvarsmedel af ryssarna
redan under krimkriget, då de allierades flotta hotade
Kronstadt. De kunde dock endast läggas på föga afstånd
från ytan, emedan de voro ämnade att explodera,
så snart ett öfverseglande fartyg stötte emot
tändinrättningen. Denna bestod på de vid Kronstadt
utlagda minorna af ett uppstående slutet glasrör,
som, då det sönderbröts af stöten, insläpte vatten i
det inre. Här träffade vätskan en kaliumkula, hvilken
metall, som man vet, antändes vid beröring med vatten,
och den utvecklade hettan fortplantade sig genom en
metallkapsel till en annan, lätt antändlig blandning
och från denna till krutet. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
